Vingelsjuka hos katt
Andra namn: Staggering disease
Vingelsjuka hos katt beskrevs för första gången på 1970-talet i Sverige. Drabbade katter får neurologiska symtom, de rör sig stelt och vingligt och uppvisar ett förändrat beteende. Sjukdomen har ett progressivt förlopp och de flesta katterna avlivas inom ett par månader från symtomdebut. Diagnosen är ofta presumtiv, baserad på karakteristiska neurologiska avvikelser och historik. Misstanken om vingelsjuka kan stärkas av typiska histopatologiska fynd postmortem. Behandling mot vingelsjuka saknas, liksom vaccin.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Vingelsjuka hos katt beskrevs första gången i Sverige i mitten av 1970-talet. Sjukdomen ses framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet. Katter med vingelsjuka har också rapporterats från Tyskland och Österrike.
Smitta
Vingelsjuka orsakas av ett eller flera virus. Man vet inte helt hur dessa sprids. Det är framför allt utekatter som drabbas, så en teori är att katten blir infekterad genom att äta smittade bytesdjur, främst gnagare. Katter av alla åldrar kan drabbas, men sjukdom är ovanligt hos katter under ett års ålder.
Vingelsjuka hos katt smittar inte till människor. Sjukdomen sprids troligen inte heller från katt till katt.
Sjukdomstecken
En katt som insjuknat i vingelsjuka blir, som namnet antyder, vinglig och ostadig i sina rörelser. Ben och svans blir stela. Vissa katter får en stirrande blick och nedsatt syn. Ofta ses ett förändrat beteende hos katten, som ökad tillgivenhet eller att den drar sig undan, och den jamar frekvent. Vingelsjuka kan leda till ryggsmärta, vilket kan visa sig genom att katten undviker att hoppa upp på möbler och dylikt. Ibland tappar katten förmågan att dra in klorna, så att det låter mot underlaget när den går. Feber, förstoppning och nedsatt aptit kan också förekomma.
Prognos
Prognosen för en katt som har drabbats av vingelsjuka är som regel dålig. Oftast förvärras kattens tillstånd ganska snabbt och de flesta katter blir så pass dåliga att de avlivas inom ett par månader.
Diagnos
Det finns inget specifikt test för att diagnosticera vingelsjuka. Misstanke om att en katt har insjuknat kan uppstå om en utekatt uppvisar typiska tecken och veterinären inte kan hitta en annan orsak till symtomen. Som en del i utredningen så kan veterinären därför ta prover för att utesluta andra sjukdomar. Specifika fynd vid obduktion kan stärka misstanken om att det var vingelsjuka som katten drabbats av.
Behandling
Specifik behandling mot vingelsjuka saknas. En veterinär som har undersökt katten bedömer om understödjande behandling behöver sättas in, till exempel aptitstimulerande eller smärtstillande.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot vingelsjuka.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Vingelsjuka hos katt har beskrivits i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Sjukdomen har främst rapporterats hos katter från Mälardalen. Fall har även rapporterats från Österrike och Tyskland. Förekomsten i Sverige, liksom i övriga världen, är okänd.
Agens och smittvägar
Etiologin gällande vingelsjuka är inte helt klarlagd. Ett nyligen upptäckt Rustrelavirus (RusV), eller antikroppar mot viruset, har påvisats i nervvävnad hos katter med vingelsjuka. Viruset har också hittats i gnagare från samma områden som de sjuka katterna. Det tidigare rapporterade sambandet mellan vingelsjuka och bornavirusinfektion har inte kunnat bekräftas i senare studier.
Vingelsjuka är nästan uteslutande rapporterat hos katter som är äldre än ett år och har tillgång till utevistelse i skogsområden. Förtäring av infekterade gnagare antas vara den huvudsakliga smittvägen. Andra smittvägar har inte kunnat uteslutas, men att sjukdomen förekommer sporadiskt i geografiskt avgränsade områden, samt att det inte finns rapporterade utbrott inom kattgrupper, tyder på att smitta inte sker i direktkontakt mellan katter.
Zoonosaspekt
Det är inte känt i vilken omfattning RusV är zoonotiskt. Bornavirusinfektion är beskrivet hos människa. Katter med vingelsjuka är troligen dead-end hosts och sprider därmed inte smittan vidare.
Patogenes
Inkubationstiden är okänd. Flest katter insjuknar under vinter och vår.
Viruset sprider sig troligen via nervvävnad i olfaktoriskt epitel och orofarynx, sedan vidare via nervbanor till CNS, ryggmärg, kranialnerver samt perifera nerver. Histologiskt ses en nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation och degeneration av grå substans i flera delar av CNS.
Sjukdomstecken
Huvudsakliga sjukdomstecken är rörelsestörning och beteendeförändring. Karakteristiskt ses ataxi med ökad muskeltonus, vilket ger upphov till ett stelt, stapplande gångmönster. Nedsatta posturala reaktioner, oförmåga att dra in klorna och hyperaestesi över rygg och svans beskrivs ofta. Kranialnervsbortfall, nedsatta spinala reflexer och kramper förekommer.
Frekvent jamande, ökad tillgivenhet eller att katten drar sig undan är typiskt, medan aggressivitet har beskrivits i enstaka fall. Tecken på nedsatt syn eller blindhet kan förekomma, liksom feber, nedsatt aptit och förstoppning. Asymmetriska neurologiska fynd eller vestibulära symptom förknippas generellt inte med vingelsjuka.
Sjukdomen har ett progressivt förlopp. Majoriteten av katter med vingelsjuka blir så pass dåliga att de avlivas inom ett par månader från symptomdebut. Det finns katter med misstänkt vingelsjuka där sjukdomsförloppet har stabiliserats, som har överlevt flera år.
Diagnos
Specifikt diagnostiskt test saknas. Misstanke om vingelsjuka uppstår vanligen vid typiska sjukdomstecken hos en katt med tillgång till utevistelse, och där möjliga differentialdiagnoser bedöms mindre troliga som orsak till symtomen. Leukopeni förekommer, men i övrigt är hematologiska och biokemiska blodprovsanalyser utan anmärkning. Diagnosen är mycket svårt att bekräfta antemortem. Fynd av klassiska lesioner med en typisk lokalisation i CNS vid histopatologisk undersökning postmortem stärker misstanke om vingelsjuka.
Behandling
Det finns i dagsläget ingen effektiv behandling mot vingelsjuka. Understödjande behandling sätts in utifrån behov.
Profylax
Vaccin saknas.
Senast granskad 2025-09-01