Lamm drabbade av anaplasmos – SVA vill ha info från veterinärer och fårägare

– Anaplasmos sprider sig allt längre norrut i takt med klimatförändringen och sjukdomen verkar dessutom ibland vara mer aggressiv och  svårbehandlad än tidigare. Vi  behöver nu ta hjälp av fårägarna och veterinärerna för att få mer kunskap om hur man hanterar sjukdomen och vad man gör för att skydda sina får, säger Dinah Seligsohn, biträdande statsveterinär på SVA.

Ökad spridning och mer svårbehandlad

Anaplasmos har under de senaste tio åren ökat i Sverige och sjukdomen kan i vissa fall ha ett mer aggressivt förlopp än tidigare. Djur som tidigare klarade sig utan behandling kan insjukna och i vissa fall dö trots behandling. Även djur som behandlats förebyggande med fästingmedel kan insjukna. Sjukdomen förekommer främst i södra Sverige, där Gotland är extra hårt drabbat.

– Vi hoppas att enkäten kan ge oss en bättre bild av sjukdomen, hur utbredd den är och hur den drabbar djuren. Vår förhoppning är att enkätsvaren ger oss mer kunskap, och det även kan hjälpa oss att ta fram råd kring förebyggande åtgärder, säger Marios Lazaros Michailidis, doktorand på SVA och SLU.

Fästingar sprider bakterien

Sjukdomen sprids via fästingar, och i takt med att fästingpopulationen ökar i Sverige förväntas även anaplasmos bli vanligare. I forskningsprojektet undersöks både fästingar och prover från får för att ta reda på vilka arter av anaplasma som förekommer och om flera arter kan samverka och orsaka svårare sjukdom.

Anaplasmos drabbar främst betande djur som får, nötkreatur och häst. Får, i synnerhet lamm, kan drabbas särskilt hårt med hög feber, hälta, svaghet och plötsliga dödsfall. Vuxna tackor kan kasta sina foster och eftersom bakterien påverkar immunförsvaret blir sjuka djur också mer mottagliga för andra infektioner. Samtidigt kan infektionen ligga vilande hos djur utan att de visar tydliga symtom.