Epizootisk hematopoetisk nekros (EHN)

Förekomst

EHNV förekommer enbart i Australien där regnbåge och olika arter av abborre, inklusive europeisk abborre, drabbas. Viruset identifierades för första gången 1986. Liknande iridovirus vilka orsakar "systemiska nekrossymptom" har dock påvisats i odlad fisk i Frankrike (ECV), Tyskland (ESV), Danmark, och Finland. Dessa virus kan dock skiljas från EHNV genom en genomisk analys.

Symtom

Det finns inga klara specifika symptom för sjukdomen, sjuk fisk kan ha en påverkad balans, utspärrade gällock samt mörkare till färgen. En liten andel av sjuk fisk har förstorad njure, lever, eller mjälte där mikroskopiska förändringar som nekros kan ses. Dödligheten är hög i abborre men normalt låg i regnbåge, där en anläggning kan vara smittad under längre tid utan misstanke. Mindre fisk (<125 mm) är mer mottaglig mot viruset. Vid analys av sjuk, eller nyligen avliden, regnbåge så är under ett utbrott 60–80% av dem positiva för EHNV, medans enbart 0–4% av asymptomatisk fisk är positiv. Detta indikerar att viruset i regnbåge orsakar allvarlig sjukdom om infektion sker men att infektionsgraden är låg. Utbrott har skett vid temperaturer från 11 till 20 grader.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Epizootic hematopoietic necrosis virus (EHNV), genus Ranavirus i familjen Iridoviridae.

Infektionsport

Okända, men experimentell infektion via bad är möjlig vilket tyder på infektion via gälar eller oralt. Inkubationsfasen kan vara så lång som 28 dagar.

Spridning i djuret

Allmän infektion.

Smittvägar

Virus sprids sedan vidare genom utsöndring från infekterade organ eller vid nedbrytning av död fisk. Eftersom viruset inte påvisats i rom eller mjölke är vertikal spridning osannolik. Fåglar kan eventuellt agera som vektorer för spridning.

Överlevnad

EHNV är extremt tålig mot torkning och kan överleva i vatten under flera månader. I fryst vävnad är viruset infektiöst i flera år. Detta medför att viruset lätt sprids med kontaminerad utrustning som tex nät, mjärden, och båtar. Viruset kan inaktiveras med 70% etanol, natriumhypoklorit, eller värme (60 grader i minst 15 min).

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:

• Levande eller nydöd fisk (kyld)

• Eller aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärta eller hjärna, placerat i virusmedium för transport.

• Samt prover för histologisk undersökning från lever, mjälte, njure och hjärna i fyra procent buffrad formalin.

Prover skickas till SVA, Sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till tre veckor beroende på diagnostisk metod.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi eller vaccin mot sjukdomen finns inte.