Hudsår hos älg

Förekomst

Under sensommaren 2015 fick SVA in rapporter om ett stort antal älgar med utbredda kraftiga hudsår på ryggen. Liknande sår hade observerats under hösten 2011 och vintern 2011–2012. Älgar med utbredda hudsår har sedan rapporterats årligen men i varierande omfattning.

Mellan 2015 och mars 2019 rapporterades sammanlagt 262 fall av älgar med utbredda sår eller, i enstaka fall, kraftigt håravfall. De flesta rapporterna kom in under 2015. Antalet rapporter minskade under de följande åren och under 2018 och 2019 inkom endast 10 rapporter. De flesta inrapporterade älgarna med hudsår var vuxna tjurar, medan djur som endast uppvisade håravfall framför allt utgjordes av kor och kalvar. Den geografiska utbredningen för rapporterna visade att hudsåren bara observerats i landets södra delar och det nordligaste rapporterade fallet var från södra Dalarna. Efter 2021 har enstaka fall även rapporterats längre norrut.

Symtom

Skadorna på de insända älgarna och på de bilder som skickats till SVA var likartade och visade utbredda kraftiga sårskador i huden på ländrygg och kors och, i vissa fall, på bröstrygg och på kroppssidorna, men aldrig på undersidan av kroppen, på buken eller på benen. Såren hade vanligtvis en varig och vätskande yta, ofta täckt av en intorkad sårskorpa. Närmast de öppna såren fanns ett inflammerat område som övergick i oskadad men pälslös hud. Huden var kraftigt förtjockad både i sårområdet och i angränsande hud.

I de flesta fall där hjortlusflugor (Lipoptena cervi) rapporterats, påvisades riklig förekomst av dessa parasiter i huden. I många fall sågs även fluglarver i såren. Skabbdjur (Chorioptes spp, älgens öronskabb) påvisades i öronen hos 36 procent av djuren och i huden hos enstaka djur. Av de undersökta älgarna var cirka hälften i bra hull, hälften var i dåligt hull och enstaka var utmärglade. Inga specifika sjukliga förändringar som kunde kopplas till hudsåren påvisades i undersökta inre organ. Däremot fanns ibland tecken till spridning av inflammationen under huden in mot muskulaturen.

Mikroskopiska och mikrobiologiska undersökningar

Vid mikroskopisk undersökning sågs en djupgående kraftig inflammation med förtjockning av huden, samt riklig förekomst av bakterier. Fynden tyder på att den infekterade huden blivit kliad under en längre tid (så kallad pyotraumatisk dermatit). I enstaka fall påvisades även skabbdjur i hudsnitten. Bakteriologisk undersökning utfördes på hud från 75 fall. I 70 av proverna (93 procent) påvisades Staphylococcus aureus, i 46 prover (61 procent) påvisades Trueperella pyogenes, i 16 prover (21 procent) påvisades Streptococcus uberis och i 6 av proverna (8 procent) påvisades Corynebacterium ulcerans. De virologiska undersökningarna var alla nega-tiva. Varken BHV-2 (bovint herpesvirus 2) eller något annat herpesvirus kunde påvisas med hjälp av PCR. Inga signifikanta virusträffar kunde ses vid NGS-undersökning (virussekvensering).

Sjukdomsorsaker

En enskild grundorsak till de utbredda sårskadorna har inte kunnat fastställas trots omfattande undersökningar avseende olika mikroorganismer. Utseendet på skadorna och de mikroskopiska fynden indikerar att huden under en längre tid utsatts för skav, där tjurarna sannolikt kliat sig med hornen. Flera rapporter från jägare och allmänhet gör också gällande att älgtjurar med sådana sår gått och kliat sig med hornen på ryg-gen. Det finns dock några fall där hudinflammationen sträckt sig hela vägen upp till hornbasen, även där älgen inte har kunnat klia sig med hornen.

Den rikliga förekomsten av älglusflugor hos många av fallen väcker frågan om lusflugornas roll i samband med den utbredda hudinflammationen. Det finns älgar som har mycket lusflugor och inga sår eller hårav-fall. Vidare saknas rapporter från både Norge och Finland om liknande hudsår på älg, trots att lusflugor förekommer mycket allmänt hos älgar i dessa länder. Från huden och sårvävnaden isolerades i många fall Staphylococcus aureus och/eller Trueperella pyogenes. Dessa bakterier kan finnas normalt på älgarnas hud och nära omgivning utan att orsaka sjukdom, men kan vid nedbrytning av hudens skyddande barriär (sårskador) föröka sig och orsaka variga inflammationer. De öppna variga såren attraherar i sin tur spyflugor som lägger sina ägg i huden där de utvecklas till larver. Trots att många älgar hade omfattande hudskador, finns det enstaka dokumenterade fall som visar att såren kan läka av under vinterhalvåret för att ibland återkomma året därpå.

Då inget enskilt specifikt smittämne (bakterier, virus eller parasiter) som grundorsak till såren har kunnat påvisas är det sannolikt att de utbredda såren startar som en hudirritation som infekteras av bakterier och fluglarver vilket förstärker irritationen och, som genom mekanisk påverkan, förhindras att läka av.

Variationer i förekomst av hudsår mellan olika år kan tänkas vara kopplade till klimatologiska faktorer som påverkar antalet lusflugor, gynnar fluglarvsangrepp och bakterietillväxt.