Klimatanpassning av rennäringen – övning och utvärdering av stödutfodring med hjälp av drönare

Rennäringen är av stor betydelse för norra Sverige. Renen är till antalet det största livsmedelsproducerande djurslaget i norr och en viktig samisk kulturbärare. Dessutom är rennäringen nödvändig för att bevara ett vidsträckt fjällandskap med stor artrikedom. Betande renar har även en dämpande effekt på förbuskningen av fjällsluttningarna vilket bidrar till att minska klimatpåverkan (albedoeffekten). Därtill är lokal djurproduktion värdefull på flera sätt, till exempel genom att minska behovet för transport av djur och/eller animaliska produkter.

Under 2024 genomförde Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i samarbete med Sametinget, Distriktsveterinärerna samt Svenska Samernas Riksförbund (SSR) ett arbete för att undersöka möjligheten till att öka användandet av drönare i rennäringen med fokus på stöd/katastrofutfodring av ren samt för restaurering av renlavsbete genom återetablering av lav.

Genomförande

Arbetet inleddes med en workshop där renskötare, forskare och andra aktörer delade erfarenheter av drönaranvändning inom rennäringen. Utifrån workshopens slutsatser planerades och genomfördes två koncepttester. Det första testet undersökte möjligheten att använda drönare för att sprida färsk lav vid stöd- eller katastrofutfodring av ett mindre antal renar. Det andra koncepttestet fokuserade på restaurering av renlavsbete genom spridning av torkade lavfragment med olika typer av spridningsaggregat. 

Resultat och relevans

Utfodring

Resultat: Testet visade att drönaren utan problem kunde bära lasten, men att den färska laven klumpade ihop sig och fastnade i spridningsutrustningen, vilket begränsade funktionaliteten. Resultaten pekar dock på att problemen sannolikt kan lösas genom vidare teknisk utveckling av spridningsmekanismen.

Relevans: Dagens drönare är inte anpassade till spridning av stora mängder kraftfoder (pellets) eller färsk lav och därför inte lämpliga för utfodring av en större mängd djur. Även om tekniken utvecklas så bedöms efterfrågan för användningsområdet vara låg. Inte minst är det en fråga om kostnaden för att införskaffa en drönare stor nog att vara lämpad för detta ändamål. Därtill kan användning av drönare för utfodring skapa en konflikt om djuren lär sig att röra sig mot drönare eftersom i andra sammanhang vill renskötaren att djuren ska röra sig ifrån drönaren (till exempel för att driva djuren). Användning av drönare för utfodring anses inte ekonomiskt motiverat i dagsläget.

Restaurering av renlavsbete

Resultat: Tester med både mindre och större fragment visade att drönare har god potential att effektivisera återetablering av renlav, särskilt på svårtillgängliga eller brandpåverkade områden där traditionella metoder är arbetskrävande eller olämpliga. 

Relevans: Spridning av lavfragment med hjälp av drönare i syfte att återetablera lav har lovande potential. Ökad användning av drönare bidrar inte enbart till minskad användning av fossila drivmedel utan bedöms även vara mer tidseffektivt jämfört med att sprida lav för hand vilket tidigare testats i försök genomförda av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå)3 . Dessutom kan denna metod möjliggöra tillgång till områden som är för svåra eller farliga att nå med andra fordon, samt säkerställa att känsliga skogsområden inte skadas. Det återstår dock en del utmaningar för att ta fram en optimerad metod. Först och främst krävs teknikutveckling för att tillverka en effektiv utrustning för spridning av fragmenterad lav. Parallellt måste kunskapen öka gällande optimala förutsättningar för en lyckad återetablering av lav. Det behövs även teknisk utveckling av en metod för att fragmentera laven, samt diskussioner om tillgång till större mängder lav som kan användas för återetablering. Sammanfattningsvis ser projektgruppen möjligheter för fortsatt dialog kring att använda drönare som redskap för att sprida lavfragment i syfte att restaurera betesmarker för ren. För att möjliggöra en fortsatt utveckling krävs att relevanta aktörer involveras i arbetet, däribland, SSR och privata aktörer för utveckling av teknik för spridning av lavfragment samt myndigheter med intresse för området såsom Sametinget och Skogsstyrelsen. Små medel skulle räcka långt för att utveckla tekniken som kan vara av intresse för privata aktörer i den gröna sektorn, inte minst inom skogssektorn. Det skulle också vara fördelaktigt att arbeta parallellt med att integrera återetablering av lav inom regelverket för skogsbruk.

Slutrapport

Projektets slutrapport finns att läsa i sin helhet via SVA:s webb: Drönare som verktyg vid stödutfodring och restaurering av renlavsbete