Ovanliga fästingfynd, sjuka lamm och tajgafästingar i norr

I våras efterlyste vi observationer av flyttfågelfästingen (Hyalomma marginatum) och brokig hundfästing (Dermacentor reticulatus), två arter som dyker upp då och då i Sverige.

Hösten är den tid på året som vi får in flest rapporter om ovanliga fästingfynd. Under september och oktober har flera fynd rapporterats, och vi tror att det finns fler därute. Hjälp oss genom att fortsätta hålla utkik och rapportera om du hittar någon av dessa arter. Dina observationer kan ge tidiga signaler om att en fästingart kan vara på väg att etablera sig i Sverige.

Flyttfågelfästingen kommer oftast hit via flyttfåglar, men kan också följa med via importerade hästar och nötkreatur. Ett smittämne som arten kan bära på är krim-kongo blödarfebervirus, som i sällsynta fall kan orsaka mycket allvarlig sjukdom hos människor. Hittills i år har tre fynd av arten rapporterats till SVA: från häst på Gotland, i Dalarna och i Värmland.

Brokig hundfästing kan följa med hundar som reser till varmare delar av Europa eller hundar och människor som reser till Sverige. Den hittas oftast på hundar och kan bära på flera smittämnen, bland annat Babesia canis, som orsakar sjukdomen babesios hos hund. Hittills i år har sex fynd av brokig hundfästing från hundar och ett fynd från människa rapporterats till SVA: två från Blekinge, en från Kronoberg en från Skåne och tre från Värmland.

Rapportera och skicka in ovanliga fästingfynd

När du rapporterar ett ovanligt fästingfynd vill vi vill också att du skickar in fästingen till SVA. I verktyget Rapportera Fästing får du instruktioner om hur du packar och skickar in den portofritt. Vi vill analysera fästingarna för att undersöka om de bär på olika smittämnen. Vi kontaktar också personer som rapporterat ovanliga fästingfynd för att få mer information om till exempel var fästingen hittades, vilken typ av miljö det var och om du eller ditt djur varit utomlands den närmaste tiden. Informationen hjälper oss att förstå hur de ovanliga arterna kommer till Sverige och om de har möjlighet att etablera sig här.

Anaplasmos drabbar fårbesättningar i söder

Anaplasmos är en sjukdom som främst drabbar betande djur som får, nötkreatur och häst. Får, och särskilt lamm, kan drabbas hårt med hög feber, hälta, svaghet. I allvarliga fall kan plötsliga dödsfall inträffa. Vuxna tackor som får infektionen riskerar att kasta sina foster. Sjukdomen orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum och överförs vid fästingbett. Bakterien påverkar också immunförsvaret, vilket kan göra sjuka djur mer mottagliga för andra infektioner. Samtidigt kan infektionen ligga vilande hos djur utan att de visar tydliga symtom.

Vi ser en trend att fler fårbesättningar drabbas, och sjukdomen kan i vissa fall ha ett mer aggressivt förlopp än tidigare. Djur som tidigare klarat sig utan behandling kan insjukna och i vissa fall dö trots behandling. Även djur som har behandlats förebyggande med fästingmedel kan drabbas. Sjukdomen förekommer främst i södra Sverige, och Gotland är ett område där många fall har uppmärksammats.

Hjälp oss att öka kunskapen om anaplasmos

Förändringar i klimat och miljö kan påverka både fästingarnas utbredning och förekomsten av fästingburna infektioner. Det väcker frågor om hur risken för anaplasmos kan förändras i svenska fårbesättningar och hur sjukdomen bäst kan förebyggas och hanteras. För att öka kunskapen om sjukdomen behöver vi få in mer information från fårägare och veterinärer som möter sjukdomen i praktiken. SVA uppmanar därför fårägare och veterinärer att svara på en enkät om anaplasmos. Det tar ungefär tio minuter. Svaren kan hjälpa oss att få en bättre bild av var sjukdomen förekommer, hur djuren drabbas och vilka förebyggande åtgärder som används.

Länkar till enkäterna hittar du här:

Fårägare: https://netigate.se/ra/s.aspx?s=1308289X567643781X58279

Veterinärer: https://netigate.se/ra/s.aspx?s=1308290X567591888X52298

Här kan du läsa mer om projektet När lammen tystnar - Aggressiv anaplasma ett ökande problem för våra betande får.

Tajgafästingen i norr – inga fynd av TBE-virus

Som vi berättat tidigare i år så har en grupp forskare samlat in fästingar i miljön på olika platser i Luleå, Kalix och Haparanda. Målet har varit att följa tajgafästingens utbredning och undersöka om fästingarna bär på TBE-virus. Tajgafästingen upptäcktes i norra Sverige för omkring 10 år sedan. Sedan dess har populationen ökat och arten har rapporterats från flera kustnära platser i Norrbotten.

Tajgafästingen kan bära på TBE-virus, inklusive subtyper av viruset som tidigare inte påvisats i fästingar i Sverige, bland annat den sibiriska och Fjärran Östern-subtypen. Dessa virustyper kan orsaka allvarliga och långvariga symtom hos människa. Därför är det viktigt att följa både artens utbredning och förekomsten av TBE-virus.

Årets insamlade tajgafästingar: 95 nymfer, 370 honor och 414 hanar, har analyserats för TBE-virus. Samtliga var negativa, och bar inte på TBE-virus. Vi har också fått hjälp att samla in fästingar från Sandskär, en ö i Kalix skärgård med ett rikt fågelliv. Under hösten ska även dessa fästingar analyseras för TBE-virus.

Arbetet har utförts inom det EU-finansierade projektet OH4Surveillance och är en del i övervakningen av tajgafästingens (Ixodes persulcatus) utbredning i Norrbotten.

Fästingarna är fortfarande aktiva

Även om sommaren går mot sitt slut är fästingarna fortfarande aktiva. Fortsätt gärna att rapportera dina fynd i verktyget Rapportera Fästing. Varje rapport bidrar med information som hjälper oss att följa förändringar i fästingarnas utbredning och förekomst i Sverige. Du kan följa rapporterade fästingfynd från olika delar av Sverige med hjälp av kartan och tabellen över fästingfynd.

Rapportera Fästing har tagits fram inom det internationella forskningsprojektet IDAlert, som fokuserar på sambanden mellan djur, människor och miljö för att stärka Europas beredskap gällande infektionssjukdomar.

Om projektet