Sepsis hos föl

Andra namn:    Blodförgiftning hos föl   

Bilden visar häst med kvarka och som därför har svullen lymfknuta nedanför örat och varigt flöde från näsborrarna.
Ett sjukt föl behandlas med plasmadropp. Bild: Gittan Gröndahl/SVA.

Så kallad blodförgiftning med bakterier, sepsis, är livsfarligt för ett nyfött föl. Fölet kan snabbt bli orkeslöst och svagt. Ofta beror infektionen på att fölet inte fått tillräckligt med råmjölk som innehåller livsviktiga antikroppar. Om ditt föl verkar sjukt eller inte har fått i sig tillräckligt med råmjölk, kontakta veterinär omgående!

Förekomst

Sepsis är en vanlig orsak till sjuklighet och dödlighet hos nyfödda föl, även om det saknas officiell statistik. I en studie från ett svenskt hästsjukhus ställdes diagnosen sepsis hos 29 av 127 sjuka nyfödda föl som behandlades under ett år (Johansson, 2010).

Sepsis eller som man förr sa, blodförgiftning, beror på att en infektion orsakar ett kraftigt systemiskt inflammationssvar. Oftast är det en bakterieinfektion och bakterietoxin som har nått blodbanorna och den kraftiga reaktionen kan leda till septisk chock och att flera organ sviktar samtidigt. 

Symtom

Om det nyfödda fölet visar tecken på sjukdom ska en veterinär genast kontaktas. Infektioner som orsakar sepsis kan börja utan tydliga symtom men sedansnabbt bli livshotande och kräva intensivbehandling.

Det finns en ökad risk för sepsis om dräktighet och förlossning inte var normala. Kontakta veterinär för undersökning av föl med högre risk, så som vid för tidig födsel eller överburenhet, låg födelsevikt, tvillingdräktighet, gulfärgning av meconium (tarmbeck) vid födseln, svåra förlossningar (draghjälp, kejsarsnitt), om efterbörd kom före eller samtidigt med fölet, för tidigt brusten navelsträng, eller medfödda missbildningar (t ex gomspalt, grava fel i benställningen).

Symtom som kan förekomma i samband med sepsis kan förekomma även vid andra tillstånd. Ofta har fölet dessutom flera onormala tillstånd samtidigt.

Symtom som kan förekomma vid sepsis hos föl:

  • Är inte är uppe och diar inom 2–3 timmar efter födseln

  • Ökad trötthet och svaghet timme för timme, sover mest

  • Nedsatt sugreflex och/eller nedsatt aptit

  • Normal, förhöjd eller sänkt kroppstemperatur

  • Något förhöjd hjärt- och andningsfrekvens

  • Kalla öron och ben

  • Missfärgade slemhinnor, i början röda (hyperemiska), vid septisk chock blågrå (cyanotiska)

  • Diarré, kolik eller uppsvälld buk

  • Kramper

  • Ledsvullnader

  • Urinerar onormalt lite eller inte alls

Smittämne

Infektion är oftast orsakad av gramnegativa bakterier som förekommer i miljön, men infektion med grampositiva bakterier förefaller öka och blandinfektioner förekommer.

De vanligaste bakterierna som orsakar sepsis hos nyfödda föl är Escherichia coli, Actinobacillus equuli och Streptococcus spp. Andra bakterier som kan orsaka fölsepsis är bland annat Staphylococcus spp., Klebsiella spp., Enterobacter spp., Salmonella spp. och Pseudomonas spp.

Smittvägar

Fölet kan bli infekterat via munnen, luftvägarna, naveln eller ett sår.

Patogenes

Föl föds utan antikroppar i blodet och är därför beroende av att få i sig råmjölk från stoet kort efter födseln. Råmjölken bildas under de sista veckorna före fölningen och innehåller höga halter av antikroppar, exempelvis immunoglobulin G (IgG), som är viktiga för fölets infektionsförsvar.

Fölet kan bara ta upp dessa antikroppar via tarmen under en begränsad tid. Upptaget är bäst under de första levnadstimmarna och avtar successivt, för att i stort sett upphöra efter 12–24 timmar. Därför bör fölet få i sig tillräckligt med råmjölk så tidigt som möjligt, helst inom de första 2–3 timmarna och senast inom 12 timmar.

Otillräckligt upptag av antikroppar (failure of passive transfer), ökar risken för allvarliga infektioner, inklusive sepsis.

För låga nivåer av immunoglobliner i blodet hos föl kan orsakas av

  • ett för lågt intag av råmjölk

  • otillräckligt IgG-innehåll i råmjölken

  • betydande mjölkläckage hos stoet före förlossningen

  • att stoet inte producerar tillräckligt med råmjölk

  • att stoet dör i samband med fölningen

Vid bakteriell sepsis sker en infektionsorsakad SIRS (systemisk inflammatoriskt responssyndrom), med risk för snabb utveckling till cirkulatorisk chock och organdysfunktion.

Diagnos

En preliminär sepsisdiagnos ställs baserat på anamnes, kliniska fynd och blodprovsfynd (t ex hematologi, fibrinogen/SAA, glukos, IgG). I litteraturen beskrivs ett poängssystem som kan användas (”foal sepsis score”) för kontinuerlig övervakning.

Blododling är ”gold standard” för att konfirmera infektionen i blodet, men falskt negativa liksom kontaminerade blododlingar är vanligt och det tar tid att erhålla svar.

Provtagning

För blododling tas ett blodprov med steril teknik och överförs till speciella blododlingsflaskor. Se Provtagningsinstruktion för bakteriologisk odling i blododlingsflaskor . Blododlingsflaskor kan beställas från SVA, se nederst på sidan.

Differentialdiagnoser

Sjukdomar och medicinska tillstånd som kan ge liknande symptom som fölsepsis och som också kan förekomma samtidigt är bland annat encefalopati, trauma, hypoglukemi, hypotermi, pneumoni, neonatal isoerytrolys, och brusten urinblåsa (uroperitoneum).

Behandling

Antibiotikabehandling

Vid misstanke om sepsis hos nyfödda föl bör bredspektrumantibiotika sättas in omgående, efter att prover för bakteriell odling har tagits. På grund av risken för snabb och allvarlig sjukdomsutveckling bör man inte invänta odlingsresultaten innan behandlingen påbörjas.

Behandling vid bristande antikroppsöverföring

Otillräckligt upptag av antikroppar från råmjölken kallas failure of passive transfer (FPT). Fullständig FPT föreligger vanligtvis vid en IgG-halt under 2 g/L i blodet, medan partiell FPT innebär en halt på 2–8 g/L. Behovet av behandling bedöms utifrån IgG-nivån, fölets kliniska tillstånd och smittrisken i miljön.

Hos föl som är yngre än cirka 18–24 timmar kan råmjölk fortfarande bidra till antikroppsöverföringen, men upptaget av antikroppar avtar snabbt efter födseln.

Föl med otillräckliga IgG-nivåer kan behandlas med intravenös plasma. Vid uttalad FPT kan upprepad plasmabehandling behövas, med uppföljning av IgG-nivåerna. Plasma innehåller även andra komponenter som bidrar till kroppens immunförsvar mot infektioner, exempelvis komplementproteiner, däribland C3b. IgG och C3b kan binda till bakteriers yta och märka dem för upptag av immunceller. Denna process kallas opsonisering. Neutrofiler, en typ av vita blodkroppar, känner lättare igen och tar upp de märkta bakterierna genom fagocytos, varefter de bryter ner och oskadliggör dem (se bild).

Understödjande behandling

Beroende på fölets tillstånd kan behandlingen även omfatta syrgas, vätsketerapi, korrigering av elektrolytrubbningar, näringstillförsel och annan intensivvård.

Neutrofil som äter svamp

Neutrofil som fagocyterar, det vill säga intar och förstör svampar. Bild: Gittan Gröndahl/SVA

Isolering

Isolering är inte aktuellt eftersom sjukdomen inte är smittsam.

Stallrengöring och desinfektion

Någon speciell sanering behöver inte göras efter sepsis hos föl, om det inte är fråga om salmonella.

Profylax

God hygien runt fölning och nyfödda föl, passning och förlossningshjälp vid svårigheter samt övervakning av adekvat råmjölksintag motverkar risken för infektion hos föl.

Prognos

Prognos för ett föl med sepsis är helt beroende av hur snabbt fölet kommer under adekvat behandling.

Zoonosaspekt

Sepsis hos föl innebär ingen smittrisk för människa, om det inte är fråga om t.ex. salmonella.

Vad säger lagstiftningen?

Sepsis hos föl är inte anmälningspliktigt.


Senast granskad 2026-11-04

Åk till toppen