Peste des petits ruminants (PPR)

Förekomst 

Sjukdomen förekommer i Afrika, Indien, Mellanöstern, på arabiska halvön och i Turkiet. Sommaren 2018 rapporterades det första fallet inom EU från Bulgarien.

Symtom

Infekterade djur får feber, nos- och ögonflöde samt efter några dagar sår i mun, näshåla och ibland i ögon. Djuren saliverar då påtagligt och ibland kan till och med andningsvägarna blockeras av slem. Hosta och andningssvårigheter till följd av lunginflammation är vanligt. De flesta djuren drabbas av en våldsam diarré som leder till att djuret kollapsar och dör till följd av uttorkning. Mortaliteten varierar, men kan vara så hög som 90 procent. För djur som överlever är konvalescenstiden lång. Hos get ses allvarligare symtom än hos får.

Smittämne

PPR orsakas av ett morbillivirus. Viruset är nära släkt med boskapspest- samt valpsjuke- och mässlingvirus. Sjukdomen går inte att kliniskt skilja från boskapspest.

Smittvägar

Infekterade djur sprider virus via luft och sekret under det akuta stadiet. Sjukdomen överförs främst genom direktkontakt mellan djur och sprids till nya områden genom förflyttning av infekterade djur. Smittämnet kan överleva länge i kyld eller frusen vävnad från sjuka djur.

Diagnos

Virusantigen kan påvisas direkt i vävnad eller blod. Virus kan även påvisas genom odling på blod från djur i tidigt sjukdomsstadium. Serologi kan användas för att hitta antikroppar.

Om man misstänker sjukdomen

Peste des petits ruminants lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att sjuka djur skall isoleras så att de inte kan komma i kontakt med andra djur. Djur på bete skall tas in inomhus. Misstänkt smittade djur får inte flyttas från den byggnad där de hålls.

I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.