När vinterutfodring blir nödvändig – vad händer med renens hälsa och välfärd?

Renskötseln bygger på att renarna själva söker sin föda över stora områden. Men vintertid har förutsättningarna för naturligt bete förändrats. Mildväder och regn som följs av kyla kan skapa et hårt istäcke, vilket gör att renarna inte kommer åt betet på marken. Samtidigt minskar tillgången till sammanhängande betesmarker genom exempelvis skogsbruk, gruvdrift och annan markanvändning. För många renskötare har vinterutfodring därför blivit en nödvändig åtgärd när naturbetet inte längre räcker till.

Utfodring kan vara avgörande för att renarna ska behålla sitt hull och överleva perioder med svåra betesförhållanden. Men när djur samlas vid utfodringsplatser eller hålls i hägn uppstår också nya utmaningar för hälsa och välfärd.

Ökad risk för sjukdomar och smittspridning

Studier från Statens veterinärmedicinska anstalt, Sveriges lantbruksuniversitet och Norges veterinärinstitut visar att vinterutfodring kan vara kopplad till ökad förekomst av flera sjukdomar hos ren. Bland annat har renskötare rapporterat fler fall av diarré, munröta och ögoninflammation.

Särskilt uppmärksammad är smittsam ögoninflammation (infektiös keratokonjunktivit), som orsakar smärta, tårflöde och grumling av hornhinnan. I svåra fall kan sjukdomen leda till blindhet. Forskningen visar att ögoninfektioner är vanligare i samband med utfodring i hägn, där hög djurtäthet ökar risken för smittspridning. Stress i samband med hantering och trängsel kan också påverka djurens motståndskraft negativt.

Forskarna betonar därför vikten av god hygien, rena utfodringsplatser och foder av hög kvalitet för att minska risken för sjukdomsutbrott.

Viktigt med veterinär kompetens och djurhälsoövervakning

När sjukdomar uppstår är tidig upptäckt och snabb veterinärkontakt viktigt för att begränsa både lidande och smittspridning. Långa avstånd och begränsad tillgång till veterinärer med erfarenhet av renar kan göra sjukdomsutbrott svåra att hantera.

Forskningen lyfter därför behovet av både ökad veterinärkompetens inom renhälsa och en mer systematisk djurhälsoövervakning. Kunskapen om sjukdomsförekomst hos ren är fortfarande begränsad jämfört med många andra djurslag. En stärkt övervakning kan bidra till att sjukdomar upptäcks i tid, att förändringar kan följas över tid och att samarbetet mellan renskötare, veterinärer och forskare förbättras

Påverkar renarnas naturliga beteende

Vinterutfodring kan också få långsiktiga effekter på renarnas beteende. Renkalvar som utfodrats vintertid kan senare ha svårare att välja lavrika betesmarker när de återgår till naturbete. Renskötare beskriver även att utfodrade renar oftare söker sig tillbaka till utfodringsplatser och blir mer vana vid människor.

Eftersom renens förmåga att hitta föda och röra sig över stora områden är central för renskötseln väcker resultaten frågor om hur återkommande utfodring kan påverka djurens naturliga beteenden på sikt.

En viktig balansgång

Vinterutfodring kan vara avgörande för att förebygga svält och lidande under svåra vintrar. Samtidigt visar forskningen att åtgärden kan medföra risker för renens hälsa och välfärd. Därför betonar forskarna att utfodring bör ses som ett komplement när naturbetet inte räcker till, snarare än en permanent ersättning för fungerande vinterbeten.

I takt med att klimatet förändras blir kunskapen om vinterutfodring allt viktigare för att säkerställa både god djurvälfärd och en långsiktigt hållbar renskötsel.

Mer om studien

Länk till den vetenskapliga texten: Reindeer health and supplementary feeding practices – a survey among herders in Norway and Sweden | Acta Veterinaria Scandinavica | Springer Nature Link

Texten är skriven av Anna Omazic och Karin Wallin Philippot, SVA och Heidi Rautiainen, SLU. Studien är ett samarbete mellan SVA, SLU och Veterinærinstituttet i Norge.