Kan vilda djur hjälpa oss övervaka antibiotikaresistens?
Publicerades 2026-11-18
Rödräven kan få en viktig roll i framtida övervakning av antibiotikaresistens. En ny studie från SVA visar att befintliga övervakningsprogram för sjukdomar hos vilda djur kan vara ett kostnadseffektivt sätt att följa antibiotikaresistens i miljön. Men för att metoden ska fungera bra är det viktigt att välja lämpliga djurarter och provtagningsplatser.
I Sverige finns övervakningsprogram för antibiotikaresistens som följer hur resistensmönster förändras över tid och utvärderar om åtgärderna för att motverka antibiotikaresistens är effektiva. Övervakningen är idag till stor del inriktad på infektioner hos människor och livsmedelsproducerande djur, men genom att övervaka miljön kan vi upptäcka resistens även utan-för sjukvården och få en bredare bild av hur den sprids mellan människor, djur och natur. Att bygga upp nya övervakningsprogram från grunden kan dock vara kostsamt. Därför undersökte forskare från SVA, i en nyligen publicerad studie, möjligheten att använda redan pågående övervakningsprogram för sjukdomar hos vilda djur för att följa antibiotikaresistens i miljön.
E.coli-bakterier från olika vilda djurarter undersöktes
Forskarna samlade in prover från djur som hade skickats till SVA och Naturhistoriska riksmuseet inom ramen för deras ordinarie övervakningsverksamhet för sjukdomar hos vilda djur 2020–2023. Vilda djur kan komma i kontakt med resistenta bakterier i miljöer som påverkas av människan, exempelvis jordbruksmark, soptippar och avloppsreningsverk. Genom att undersöka vilka resistenta bakterier som förekommer hos vilda djur kan vi få en bättre förståelse för hur antibiotikaresistens sprids i miljön. I studien togs prover från björnar, örnar, vargar, rävar, uttrar och harar. Dessa arter valdes ut eftersom de har olika födovanor och levnadssätt, och kommer i kontakt med människor i varierande grad. Forskarna fokuserade på bakteriearten Escherichia coli, som även används i många andra sammanhang för att övervaka resistens. Den förekommer naturligt i tarmen hos människor och många djur och är oftast ofarlig, även om vissa varianter kan orsaka sjukdom.
Vilda djur kan vara lämpliga indikatorer för resistens i miljön
Resultaten visade att endast ett fåtal av djuren bar på antibiotikaresistenta E. coli. Detta speglar den generellt låga förekomsten av antibiotikaresistens i Sverige, jämfört med andra länder. Hos två rävar påvisades dock ESBL-producerande E. coli. Bakterier som producerar ESBL-enzymer är särskilt viktiga ur ett kliniskt perspektiv, eftersom de är resistenta mot flera antibiotika som används för att behandla allvarliga infektioner hos både människor och djur. När forskarna analyserade data kopplade till dessa prover närmare såg de att båda rävarna kom från tätbefolkade områden, och att de resistenta E. coli-bakterier som hittades hos rävarna dessutom var genetiskt lika bakteriestammar som förekommer hos människor. Det tyder på att rävarna sannolikt hade fått bakterierna från en källa med koppling till människor. Resultaten stämmer därmed överens med hypotesen att vilda djur kan användas som så kallade indikatorer för att upptäcka och följa spridningen av antibiotikaresistens i miljön.
Rödräven intressant djurart att följa
Sammantaget var förekomsten av resistens låg, men resultaten visar att befintliga övervakningsprogram för vilda djur skulle kunna vara ett kostnadseffektivt sätt att samla in information om antibiotikaresistens i miljön. För att metoden ska fungera väl behöver vi välja både djurarter och provtagningsplatser med omsorg. Rödräven kan vara särskilt intressant i detta sammanhang, eftersom den kan leva i såväl landsbygdsområden som städer.
Om studien
Studien genomfördes inom projektet PAIRWISE.
Studien finansieras av Svenska Forsknings-rådet FORMAS (FR-2021/001) och Vetenskapsrådet (2020-05697) och är en del av European Union’s Horizon 2020 Research and Innovation program (No 869178-AquaticPollutants).
Länk till vetenskaplig artikel:
https://enviromicro-journals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1758-2229.70404
Texten är skriven av: María Rincón-Gracia