Shamondavirus – ett nytt virus i Europa

Det handlar om en ny variant av shamondavirus. Shamondavirus har tidigare rapporterats från Afrika och Asien och är ett orthobunyavirus inom simbu-serogruppen – samma grupp som schmallenbergvirus. Shamondavirus antas spridas med svidknott. De första rapporterna från södra Tyskland beskrev framför allt feber, diarré och kraftigt minskad mjölkproduktion hos kor. Sjukligheten kunde vara hög inom en besättning, i vissa fall var upp mot 100 procent av djuren drabbade, men sjukdomsförloppet hos de enskilda djuren var oftast lindrigt och djuren återhämtade sig inom några dagar till veckor. Inga dödsfall rapporterades. Liknande fall beskrevs några dagar senare från Schweiz.

I båda länderna uteslöts först flera andra patogener som orsak till sjukdomsfallen (bland annat blåtungevirus, epipzootisk hemoragisk sjukdomsvirus, schmallenbergvirus, morbillivirus, coronavirus och influensavirus). När alla tester var negativa analyserades prover med en pan-simbuvirus-PCR (det vill säga en metod som kan upptäcka flera olika virus inom simbu-gruppen). Denna test gav positivt utslag, och sekvensering av virusets genom (arvsmassa) visade på ett shamonda-liknande virus. Fortsatta analyser har sedan visat att det rör sig om två genetiskt skilda varianter, Shamonda-Virus Europe 1 (SHAV-EU1) och Shamonda-Virus Europe 2 (SHAV-EU2). Dessa har påvisats i olika geografiska områden, vilket talar för att viruset har introducerats och spridits vid mer än ett tillfälle. SHAV-EU1 har hittills påvisats i Belgien, södra Frankrike, Lichtenstein, Nederländerna, Schweiz, södra Tyskland och Österrike medan SHAV-EU2 hittills påvisats något längre norrut: i Belgien, norra Frankrike, Nederländerna och norra Tyskland. SHAV-EU2 har endast påvisats hos nötkreatur. Situationen utvecklas snabbt: positiva prover för SHAV-EUR1 från nötkreatur har konstaterats i 22 av 26 kantoner i Schweiz, samtidigt som den akuta infektionsvågen nu bedöms vara på väg att klinga av där.

Viruset kan ligga bakom aborter

I Schweiz har man också funnit SHAV-EU1 i prover från aborterade nötkreatursfoster. Det besläktade schmallenbergviruset kan ge aborter och svåra missbildningar hos lamm och kalvar om moderdjuren infekteras i den första halvan av dräktigheten, och det verkar alltså som åtminstone även SHAV-EU1 kan ha den egenskapen. Andra möjliga orsaker till aborterna är dock ännu inte uteslutna. SHAV-EU1 har även identifierats från prover från hjärnan hos två hästar med neurologiska symtom, och flera hästar och två alpackor har testat positivt för antikroppar som härleds till shamondavirus. Dock finns ännu inget specifikt shamondavirus-antikroppstest så man har använt ett test som är utvecklad för att upptäcka antikroppar mot schmallenbergvirus. Därför går det inte att med säkerhet säga vilket virus i simbu-serogruppen som dessa djur bildat antikroppar mot. Det är ännu för tidigt att dra slutsatser om de båda shamondavirusens förmåga att orsaka sjukdom hos olika djurslag.

Inga vaccin finns ännu

Kunskapen om shamondavirus i Europa är fortfarande mycket begränsad. Vi vet att två virusvarianter nu förekommer i centrala Europa, att de troligen sprids med svidknott och att den kliniska bilden hos idisslare kan likna den som ses vid infektion med schmallenbergvirus. Vi vet också att viruset verkar ha ett bredare värddjursspektrum än schmallenbergvirus, åtminstone för SHAV-EU1. Däremot återstår många frågor om virusets epidemiologi, sjukdomssymtom och inte minst hur vektor-virus-miljö-dynamiken påverkar smittspridningen. Det kan nämnas att det i nuläget inte finns några vaccin mot shamondavirus.

Upptäckten av de nya shamondavirusen visar vikten av att djurägare och veterinärer reagerar på förändringar i kända sjukdomsbilder, och att de nationella referenslaboratorierna är uppdaterade och kan identifiera nya smittämnen. Statsepizootologen och SVA följer utvecklingen noggrant.