I avhandlingen har mag-tarmparasiter hos svenska grisar undersökts avseende förekomst, riskfaktorer och kontroll av Emelie Pettersson, forskningsassistent på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
– Resultaten i den här avhandlingen är viktiga då detta inte har undersökts i Sverige på över 30 år och mycket har ändrats i grisproduktionen sedan dess. Besättningarna är nu större och rutiner för att minska risken för smittsamma sjukdomar bättre. Samtidigt har strängare krav på god djurvälfärd införts, vilket skulle kunna gynna vissa parasiter, nämligen de som trivs bra i de förhållanden som nu gäller för svenska grisbesättningar, säger Emelie Pettersson.
Även effekten av de avmaskningsmedel som finns tillgängliga i Sverige undersöktes och för första gången hittades en grisparasit (knutmask) som inte svarade på behandling med avmaskningsmedlet ivermektin. Den nedsatta behandlingseffekten kunde påvisas i tre av totalt nio undersökta besättningar.
– Det här fyndet var väldigt intressant då det dels visade på vikten av att regelbundet utvärdera effekten av avmaskningsmedel och underströk hur viktigt det är att dessa läkemedel används på ett ansvarsfullt sätt. Det lyfte även frågan om att den rutinmässiga användningen som sker idag kanske behöver ses över. Speciellt mot bakgrund av de övriga fynden i avhandlingen, som den låga förekomsten av till exempel spolmask hos växande grisar och de över lag goda rutinerna för hygien och smittskydd i besättningarna, säger Emelie Pettersson.
Arbetet med avhandlingen kan leda till nya rekommendationer som förbättrar såväl grisars hälsa som gårdarnas hållbarhet och ekonomi.
– Resultaten i den här avhandlingen är viktiga då de är med och skapar ett nytt kunskapsunderlag avseende förekomst och kontroll av parasiter vilket kan leda till uppdaterade råd och rekommendationer för hur vi bäst förebygger mag-tarmparasiter hos grisar. Vår förhoppning är att det i sin tur att inte bara kan förbättra grisarnas hälsa men även gårdarnas hållbarhet och lönsamhet, samt bidra till att minska risken för att avmaskningsmedel används i onödan, avslutar Emelie Petterson.
Avhandlingen Gastrointestinal parasites in pigs: prevalence, risk factors and control försvaras fredagen den 28/5 kl 09.15 i salen Audhumbla på VHC/SLU. Opponent är professor Anja Joachim, Veterinärmedizinische Universität Wien, Österrike. Huvudhandledare har varit professor Per Wallgren, SVA.
Klicka på länk nedan för anmälan att delta på disputationen.
Populärvetenskaplig sammanfattning av avhandlingen.
Mag-tarmparasiter är vanliga hos grisar världen över och i alla typer av uppfödning. Grisar smittas i huvudsak av spolmask, knutmask och piskmask, men även av encelliga parasiter så som koccidier. Mag-tarmparasiter kan orsaka klinisk sjukdom, till exempel smågrisar som smittats av koccidier kan få diarré med uttorkning och minskad tillväxttakt som följd. Vanligare är det dock att grisar som smittas med mag-tarmparasiter får så kallade subkliniska infektioner där inga uppenbara tecken på sjukdom kan ses. Trots detta kan parasiterna påverka foderomvandlingsförmågan vilket gör att grisarna inte utnyttjar det foder de äter fullt ut och då växer sämre. Detta i sin tur påverkar grisens hälsa och välbefinnande och även gårdens produktion. Indirekt påverkas då även gårdens hållbarhet eftersom parasitinfektioner resulterar i att ökade resurser, så som foder och läkemedel krävs.
Grisar smittas av mag-tarmparasiter genom att infekterade djur urskiljer parasitägg i avföringen som nya djur sedan kan få i sig ifrån sin omgivning. För att minska förekomsten av dessa parasiter, och även deras negativa effekter, så tillämpas ofta en kombination av olika hygienåtgärder och behandling med avmaskningsmedel. Ökade rapporter om resistens mot avmaskningsmedel hos lantbrukets djur innebär dock att dessa läkemedel måste användas på ett ansvarsfullt sätt. För att undersöka hur parasiter kontrolleras ute i besättningarna så genomfördes en enkätundersökning som visade att strategiska hygien– och biosäkerhetsrutiner så som omgångsuppfödning och tvätt av boxar mellan varje ny omgång var vanligt för växande grisar (smågrisar, tillväxtgrisar och slaktgrisar), men mindre vanligt förekommande för vuxna djur (suggor). Studien visade också att avmaskningsmedel användes regelbundet men oftast utan att veta hur stor smittan i besättningen var.
I tre separata studier undersöktes sedan förekomsten av mag-tarmparasiter genom att avföringsprover samlades in och analyserades med olika diagnostiska metoder. Ett av de mest intressanta fynden var att flera av de parasiter som kan ha stor påverkan på unga grisars hälsa och tillväxt, så som koccidien Cystoisospora suis och spolmasken Ascaris suum, inte hade ökat i förekomst sedan 1980-talet. Detta trots att förhållandena i svenska grisstallar, med mycket strängare krav på god djurvälfärd, kan vara mer gynnsamma för parasiternas överlevnad jämfört med för 30 år sedan. En trolig orsak till detta är just de förbättrade rutiner avseende hygien och biosäkerhet som nu tillämpas på de flesta gårdar.
Även effekten av de avmaskningsmedel som finns tillgängliga i Sverige undersöktes och första gången hittades en grisparasit (knutmask eller Oesophagostomum spp.) som inte svarade på behandling med avmaskningsmedlet ivermektin. Den nedsatta behandlingseffekten kunde påvisas i tre av totalt nio undersökta besättningar.
