Gå direkt till innehåll

Vår övervakning av marina däggdjur

Som en del i Havs- och vattenmyndighetens program Svensk miljöövervakning undersöker SVA strandade tumlare, andra valdjur och sälar i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet.

Valdjur och sälar är så kallade topprovdjur i det marina ekosystemet. Det betyder att de befinner sig högst upp i näringskedjan och att många av de olika ämnen som deras bytesdjur får i sig kommer ansamlas i deras kroppar. De är även beroende av att bytesdjurens populationer är friska och livskraftiga. Därmed kan hälsoläge och dödsorsaker hos topprovdjuren berätta mycket om hur miljön som de lever i mår samt andra arters välmående.

Genom att undersöka djur som dött kan vi få information om hur populationerna mår samt vilka sjukdomar och dödsorsaker som de drabbas av. Med en långsiktig övervakning kan vi därför upptäcka förändringar inom populationer, arter och ekosystem.

Det finns sjukdomar hos marina däggdjur som kan smitta inom deras populationer, till andra djurarter såväl som till människor. Med en övervakning av smittsamma sjukdomar kan vi följa sjukdomsläget, och upptäcka nya smittor. Kunskaperna vi får av att undersöka döda marina däggdjur ger underlag till åtgärder för att minska riskerna för smittspridning. Denna övervakning finansieras av Havs- och vattenmyndigheten och resultaten redovisas i årliga rapporter om hälso- och sjukdomsläget hos sälar, tumlare och andra valdjur i svenska vatten, från SVA och Naturhistoriska riksmuseet (NRM).

Död tumlare uppspolad på en stenig strand.
En död tumlare som hittades och rapporterades från Västkusten. Obduktionen av tumlaren visade att den dog till följd av bifångst. Foto: Björn Broberg

Från observation till obduktion

När döda tumlare och sälar rapporteras in av allmänheten till Naturhistoriska riksmuseets webbformulär, når dessa även SVA. Vi följer statistiken om var och när marina däggdjur hittas döda, för att kunna följa trender och upptäcka eventuella sjukdomsutbrott, nya hot eller förändringar i dödlighet hos sälar, tumlare och andra valar.

Vissa av de djur som rapporteras vill vi kunna undersöka genom obduktion och arbetar då för att djuret ska kunna samlas in från fält. Nyligen döda djur är särskilt intressanta, då organen inte är nedbrutna, vilket ökar möjligheten att ställa diagnoser vid obduktionen. Men även förruttnade kroppar är viktiga att rapportera in. Ibland väljer vi även att undersöka ankomna djur, exempelvis om de kommer från områden med en liten population, djur som kan vara en del av ett sjukdomsutbrott eller om det är en särskilt ovanlig art.

Våra Kustkontakter i Strandningsnätverket hjälper oss med det praktiska arbetet i fält, med att paketera och transportera djuren vi vill undersöka till en närbelägen frys, eller att själva frysförvara djuret. SVA arrangerar sedan med upphämtning och transport av djuret direkt till oss på SVA i Uppsala. Kustkontakterna består av en bredd av aktörer, så som kommuner, företag, polis (eftersom tumlare är statens vilt), universitet, marina informationscentraler, fiskare, jägare och även privatpersoner.

Vi har även i vissa situationer möjlighet att obducera eller provta marina däggdjur i fält. Det är aktuellt om det exempelvis är väldigt stora valar som strandat eller vid sjukdomsutbrott med väldigt många döda djur. Det vill säga tillfällen då det är mer motiverat att transportera personal och utrustning till fält, i stället för djuret/djuren till laboratorium.

Yttre inspektion av död tumlare inför obduktion.
Undersökningarna av tumlare och valdjur gör vi på SVA i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet. På fotot görs en yttre bedömning, momentet innan obduktionen börjar. Foto: SVA

Så går en undersökning till

När en säl eller tumlare undersöks på SVA görs först en yttre bedömning. Då tas flera olika kroppsmått. Förutom kroppslängden inkluderas även omkrets, avstånd och späcktjocklek på flera positioner på kroppen. Kroppen inspekteras och eventuella avvikelser eller skador dokumenteras. Därefter öppnas kroppen upp och inre organ och vävnader undersöks. Bitar av organ sparas för att undersöka i mikroskop, för att upptäcka förändringar på cellnivå, som alltså inte går att se med blotta ögat. Det är så vi kan avgöra vilka eventuella sjukdomar djuret haft, eller vilka smittor det har burit på. Prover samlas för ytterligare analyser och övervakningsprojekt, eller interna och externa forskningsprojekt och samarbeten. Sedan sparas vävnadsprover i SVA:s biobanksfrysar för framtida studier och NRM samlar prover till sin miljöprovsbank.

Anatomisk illustration av tumlare sedd från sidan, med organens placering.
Tumlarhona i genomskärning, med organen avbildade. Illustration: Carina Söe-Knudsen, Valja Infodesign

 

Anatomisk illustration av tumlare från buksidan, med organens placering.
Tumlarhona sedd underifrån, med organen avbildade. Illustration: Carina Söe-Knudsen, Valja Infodesign

Tumlare och andra valdjur undersöks tillsammans av personal från SVA och Naturhistoriska riksmuseet i SVA:s lokaler. Både hittade döda tumlare (med okänd dödsorsak), och tumlare som dött när de oavsiktligt fastnat som bifångst i fiske undersöks, och de är mycket viktiga av olika anledningar. De med okänd dödsorsak ger oss information om hotbilden som tumlare står inför, då vi kan följa deras dödsorsaker över tid. De kan också med högre sannolikhet ha drabbats av sjukdom. De bifångade tumlarna representerar bättre ett urval av den allmänna populationen och är viktiga för att lära oss mer om arten, och följa hur hälsoläget ser ut för den allmänna populationen.

Sälundersökningar sker uppdelat mellan SVA och NRM. SVA obducerar hittade döda sälar (med okänd dödsorsak) och även sälar då sjukdom misstänks, medan Naturhistoriska riksmuseet huvudsakligen undersöker sälar som har fällts under jakt eller bifångats vid fiske.

Du kan också ladda ner vår folder om Marina däggdjursprogrammet där programmet finns beskrivet. Foldern beskriver vårt arbete, varför det är viktigt och hur fynd av marina däggdjur kan hanteras. Länk till foldern

Bli en del av Strandningsnätverket!

Våra Kustkontakter i Strandningsnätverket finns utspridda längs Sveriges kustlinje. Kustkontakterna består av både privatpersoner, företag, kommuner, länsstyrelser, polis, kustbevakningen, fiskare, jägare, universitet med flera och är övervakningsprogrammets ögon, öron och händer i fält.

Kustkontakterna hjälper oss i fält med hantering och paketering av en död säl eller tumlare, lokal transport till en kustnära frys, eller med själva frysförvaringen i sig. Vissa kustkontakter, med särskild utbildning och kunskap för ändamålet, kan även hjälpa oss med provtagning av ett djur i fält, om det inte är möjligt, lämpligt eller nödvändigt att transportera hela djuret till oss. Andra hjälper oss att sprida kunskap om programmet, och andra är samarbetspartners i forskning.

Om du, din organisation eller ditt företag vill hjälpa oss med något av det ovannämnda i övervakningen så får du gärna kontakta oss på vilt@sva.se  så berättar vi mer.

Har du hittat ett dött marint däggdjur?

En samlingssida för att hitta rätt rapporteringsformulär för döda djur man hittar hittas här: www.sva.se/dottdjur 

 

Kontakta våra forskare

Aleksija Neimane

Biträdande statsveterinär

Foto: Göran Ekeberg/AddLight

Elina Thorsson

Viltveterinär

Porträtt av Elina Thorsson

Emma Höök

Biolog

Statens veterinärmedicinska anstalt

Sidan granskades senast : 2023-02-01