Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Mastit orsakad av Streptococcus canis hos nötkreatur

    Nötkreatur

    Streptococcus (S.) canis är en ovanlig juverpatogen och återfinns vanligen hos hund och katt. Den kan i vissa besättningar ge sporadiska fall av mastit men kan i andra besättningar också orsaka utbrott av mastit genom spridning mellan kor. Vanligast är subklinisk mastit.

    Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Ja

    Förekomst

    S. canis är en ovanlig orsak till mastit i Sverige men kan i vissa fall orsaka besättningsutbrott. Under 2019 diagnosticerades S. canis vid 19 tillfällen på mastitlaboratoriet, SVA. Bakterien har även identifierats hos många andra djur liksom hos människa.

    Kliniska symtom

    Vid besättningsutbrott kan morbiditeten vara hög även om S. canis i vanliga fall är en ovanlig juverpatogen. Mortaliteten är låg. Infektionen kan leda till klinisk mastit av varierande grad men i de flesta fall ses subklinisk mastit ofta med mycket höga celltal.

    Differentialdiagnoser

    Andra mastiter.

    Etiologi och patogenes

    Infektionsagens:

    Streptococcus canis är en grampositiv, betahemolyserande kock som tillhör Lancefieldgrupp G.

    Inkubationstid:

    -

    Infektionsport:

    Spenkanalen.

    Spridning i djuret:

    Lokalt i juvret.

    Smittvägar:

    Troligen kommer smittan in i besättningen via katter eller hundar. Smittspridning mellan kor sker framför allt vid mjölkning.

    Provtagning och diagnostik

    Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Denna streptokock kan inte artbestämmas i fält. Misstänkta plattor kan sändas till mastitlaboratoriet för konfirmering. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium.

    Behandling och profylax

    S. canis är känslig för penicillin och de flesta fall av klinisk mastit svarar bra på behandling med penicillin, se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning. Subkliniska mastiter behandlas lämpligen med sintidspreparat. Kroniska fall bör slås ut.

    Spridning av S. canis mellan kor inom besättningen förebyggs genom noggranna mjölkningsrutiner och god mjölkningshygien inklusive spendoppning/-sprejning. Infekterade djur skyddas från friska djur genom gruppering och mjölkningsordning.

    Sidan granskades senast : 2021-02-11