Gå direkt till innehåll

Pancreas disease (PD) hos laxfisk

Fisk

Sjukdomen orsakas av ett virus och drabbar lax (Salmo salar) och regnbåge (Onchorhynchus mykiss) i saltvatten och sötvatten. Under experimentella förhållanden har sjukdomen kunnat överföras till Öring (Salmo trutta).

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Pancreas disease drabbar lax och räknas som en av de mest allvarliga fisksjukdomarna i vårt västra grannland, Norge. Sjukdomen har varit känd sedan mitten av 1970-talet från Skottland, från Irland sedan början på 1980-talet, och där orsakar den stora ekonomiska förluster. Under senare år har sjukdomen rapporterats från bland annat Frankrike och Norge. Viruset har en stark immunologisk effekt då överlevande fiskar uppvisar en livslång immunitet mot sjukdomen. Sjukdomsutbrott är vanligast augusti till oktober, följt av under smoltutsättningen på våren, men förekommer under hela året. Viruset har ett optimum mellan 912° C och kan förekomma upp till 15° C. Utbrott under vintern blir utdragna med hög dödlighet och lång återhämtningsperiod för överlevande fisk.

Sleeping disease är en variant på sjukdomen, och som förekommer på regnbåge i sötvatten.

Symtom

Kantstrykande regnbåge
Kantstrykande regnbåge. Foto: Anders Hellström/SVA

Det första tecknet på PD är inappetens och att fisken gärna går vid ytan längs kanten på kassen (så kallad kantstrykare). Abnormt simsätt och svårigheter att äta (svaghet på grund av muskelskador) är också förknippat med sjukdomen. Vid SD blir fisken extremt apatisk och står stilla på botten av tråg/kassar. Efter två till sex veckors sjukdom, beroende på vattentemperatur, kan dödligheten öka. Plötsliga dödsfall kan inträffa tidigare om fisken blir stressad. Vid obduktion ser man en tom tarm med gulaktigt exsudat samt ibland petekiella blödningar på blindsäckarna och hjärtruptur. Vid kronisk PD saknas kroppsfett och fisken är i allmänt dålig kondition. Initialt ses histologiskt vävnadsdöd i exokrina delen av bukspottskörteln (pankreas) med en inflammatorisk reaktion i omgivande vävnad, samt degeneration och vävnadsdöd av hjärtats muskulatur. Efter cirka två veckor uppkommer hyalin degeneration i både den röda och vita skelettmuskulaturen.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Salmonid Alphavirus (SAV), genus Alphavirus i familjen Togaviridae.

Infektionsport:

Via gälar, hud, mag- och tarmkanal.

Spridning i djuret:

Systemisk infektion.

Smittvägar:

Från fisk till fisk, via vektorer eller via vatten.

Överlevnad:

Överlever lång tid i saltvatten.

Provtagning och Diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras.  Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:

  • Levande eller nydöd fisk (kyld)
  • Eller aseptiskt prov från mittnjure och hjärta i etanol (RNA-later eller kylt utan transportmedium), aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärta och placerat i virusmedium för transport (för att utesluta Infektiös pankreasnekros (IPN)
  • Samt formalinfixerad pankreas, hjärta och muskulatur.

Prover skickas till SVA, sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till 3 veckor beroende på diagnostisk metod.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi mot sjukdomen finns inte. Ett vaccin baserat på subtyp 1 finns framtaget. Ytterligare vaccin är under utveckling.
I förebyggande syfte är alltid god djurhållning och hygien de viktigaste faktorerna tillsammans med separat hållning av djurgrupper. Nyinköpta fiskar skall hållas i ”karantän” och eventuellt provtas för att säkra sjukdomsfrihet.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-11-10