På sva.se använder vi cookies/kakor för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig och för att få statistik över hur våra webbsidor används. Om du inte vill ta emot kakor kan du ställa in din webbläsare att inte acceptera dessa. Läs om kakor på webbplatsen
Vankomycinresistenta enterokocker (VRE) är en viktig orsak till sjukhusrelaterade infektioner, både i Sverige och utomlands. Att VRE förekommer bland lantbrukets djur beror på tidigare användning av det vankomycinlika tillväxtbefrämjande antibiotikumet avoparcin och på spridning mellan djurbesättningar.
I Sverige upphörde användningen av avoparcin redan innan all användning av tillväxtbefrämjande antibiotika stoppades 1986. I övriga Europa har avoparcin inte använts sedan 1997. Det finns idag inga fall av VRE hos människa i Sverige som har kunnat kopplas till svenska djur.
I övervakningsprogrammet Svarm har VRE inte isolerats från grisar eller nötkreatur men däremot från slaktkycklingar. I Svarm användes under vissa år en särskilt känslig metod (selektiv odling) för att påvisa VRE. Med denna metod isolerades VRE i tarminnehåll från 1 procent av undersökta kycklingar år 2000. Därefter ökade andelen kycklingar koloniserade med VRE och som mest (år 2005) påvisades sådana bakterier hos 41 procent av de undersökta kycklingarna. Andelen har därefter minskat och vid den senaste undersökningen (2015) isolerades VRE från 11 procent av kycklingarna.
Andelen kycklingar med VRE i tarmen kan synas hög när selektiv odlingsmetod används. Uppgifterna kan inte direkt jämföras med resultat från andra länders officiella övervakningsprogram eftersom selektiv odling för VRE inte används i dessa. I undersökningar utanför de officiella programmen har sådana metoder däremot använts även i andra länder. Till exempel påvisades i början av 2000-talet VRE hos majoriteten, 70-96 procent, av anläggningarna för uppfödning av slaktkyckling i Norge och Danmark. Men sedan dessa har förekomsten av VRE minskat även i dessa länder.
Vanliga frågor och svar om VRE
Här har vi samlat vanliga frågor och svar om vankomycinresistena enterokocker (VRE) hos djur.
Om du följer råden om god hygien i köket och att genomsteka kyckling och köttfärs minskar du risken att smittas av antibiotikaresistenta bakterier via maten (se Livsmedelsverket – antibiotikaresistenta bakterier, hur de sprids och vad du själv kan göra). Alla bakterier dör vid upphettning oavsett om de är resistenta eller inte. Däremot dör inte bakterier vid frysning.
Ja, det gör de. VRE förekommer hos kyckling i många länder i Europa och hittas på både svenskt och utländskt kycklingkött.
Ja, de kan finnas i till exempel fläskkött, speciellt i länder där man använt en typ av vankomycinbesläktad antibiotika, avoparcin, i grisuppfödningen.
Ja, det finns en liten risk om man vistas i ett stall, men man kan minska risken ytterligare genom att tvätta och desinficera händerna noga efter besöket.
Ja, på samma sätt som djuren kan överföra VRE till oss genom exempelvis direktkontakt, kan vi överföra VRE till djur.
Nej, den typ av antibiotika, avoparcin, som leder till vankomycinresistens har inte använts på över 30 år i svensk djuruppfödning.
Nej, det finns ingenting som tyder på ett sådant samband.
VRE har funnits hos djur i Europa utanför Sverige, minst sedan 1994 då den första vetenskapliga rapporten om detta kom.
Användningen av avoparcin upphörde i all djuruppfödning i Europa 1998. I Sverige har mycket arbete gjorts för att förstå smittvägarna för att finna sätt att helt få bort bakterien från stallarna.
Ja det är tänkbart, men VRE har inte påvisats i prov från svenska foderfabriker, och inte heller i foder i Danmark och Norge.
gsdfg
ej, den typ av antibiotika, avoparcin, som leder till vankomycinresistens har inte använts på över 30 år i svensk djuruppfödning.