Gå direkt till innehåll

Knutsjuka

Henneguya

Fisk

Knutsjuka orsakas av infektion med Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik/siklöja). Båda är parasiter tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna förekommer i såväl sjöar som i kustområden med bräckvatten.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Infektion med H. zschokkei (hos sik eller siklöja) eller H. salminicola (hos stillahavslax). Båda är parasiter tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna är droppformade med två tunna utskott (se bild 2) och är inte kända hos andra djur än fiskar.

Smittämnet har sedan 1900-talets början främst påvisats hos sik och siklöja längs Bottenhavets kust, men har även påträffats hos andra laxfiskar i Sverige. Knutsjuka förekommer i såväl sjöar som i kustområden med bräckvatten. Sjukdomsfrekvensen varierar från obetydlig till över tio procent inom vissa områden. Parasiten påträffas också i laxfisk importerad från Nordamerika.

Symtom

 
 

Fiskarna verkar inte påverkas nämnvärt av knutsjuka. Hos infekterade fiskar syns de gulvita härdarna/cystorna i muskulaturen, under huden eller under bukhinnan. Antalet cystor kan skifta från ett fåtal till ett stort antal. Parasitcystorna varierar också i storlek från några millimeter till ett par centimeter. Innehållet i härdarna är halvfast till smetigt och består av ett stort antal sporer. Sporerna är spermieliknande, men har två svansar.

Bild 1: Muskulatur från stillahavslax med ett flertal vita sporcystor.Bild 2 (infälld): Henneguya salminicola (sporer) i hög förstoring.
Bild 1: Muskulatur från stillahavslax med ett flertal vita sporcystor.Bild 2 (infälld): Henneguya salminicola (sporer) i hög förstoring. Foto: Anders Alfjorden/SVA

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik eller siklöja)

Infektionsport

Sannolikt via hud och gälar

Spridning i djuret

Via cirkulationssystemet till muskulatur och under huden

Smittvägar

Tidigare ansågs att myxosporidier (till vilken Henneguya hör) bara har en värd, men senare tids forskning på andra myxosporidiearter har visat att dessa har flera livsstadier i andra värdar. De vidareutvecklas först när fisken dör, cystorna frigörs och sporerna hamnar i bottensedimentet och tas upp av tubifexmaskar eller andra bottenorganismer. Här omvandlas spordjuret till ett nytt utvecklingsstadium (actinosporidier) som därefter i sin frisimmande fas kan återinfektera fisk igen så att parasitens livscykel sluts. Sporerna kan hittas som bifynd i träckprover från människa efter intag av smittat kött, men sjukdomen är inte överförbar till människa eller andra varmblodiga djur.

Provtagning och diagnostik

Direktmikroskopi och histopatologisk undersökning av formalinfixerad muskel.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi finns inte, infekterade fiskar går inte att behandla. Infekterade fiskar bör inte slängas tillbaka i vattnet, utan tas om hand och destrueras. Sjukdomen är inte överförbar till människa och det är därför heller ej farligt, om än oaptitligt, att äta smittad fisk.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-11-29