Gå direkt till innehåll

Kräftpest

Kräftdjur

Kräftpest orsakas av en vattenlevande algsvamp, Aphanomyces astaci, vilken infekterar sötvattenlevande kräftor och orsakar hög dödlighet i flodkräftbestånd, medan signalkräftan är resistent och oftast bara blir bärare av algsvampen. Kräftpesten härstammar från Nordamerika, men är numera mycket vanligt förekommande i de europeiska signalkräftbestånden. 

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Algsvampen A. astaci växande i huden på en flodkräfta.
Algsvampen A. astaci växande i huden på en flodkräfta. Foto: Thorbjörn Hongslo/SVA

Algsvampen A. astaci antas först ha kommit till Europa med levande kräftor som under senare delen av 1800-talet importerades till Europa från Nordamerika. Förutom kräftor kan algsvampen också angripa den kinesiska ullhandskrabban (Eriocheir sinensis). 

Symtom

Hos flodkräfta (Astacus astacus) uppmärksammas sjukdomen oftast vid plötsligt uppkommen hög dödlighet i kräftbeståndet. Flodkräftorna uppvisar främst beteendeförändringar, exempelvis undviker de inte ljus (förflyttar sig dagtid), uppvisar balanssvårigheter och minskad koordination (”styltgång”).

Signalkräftan (Pascifastacus leniusculus), som är en kräftart som är resistent mot kräftpest, uppvisar istället oftast svarta (melaniserade) fläckar i skalet/huden i anslutning till algsvampangripna områden. Fläckarna kan försvinna i samband med skalömsningen men kan med tiden successivt återkomma. I sällsynta fall kan plötsligt uppkommen hög dödlighet förekomma i signalkräftbeståndet.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Aphanomyces astaci, genus Aphanomyces i ordningen Saprolegniales. Det finns flera genotyper av A. astaci som beskrivits ha olika geografisk utbredning.

Infektionsport:

Via huden/skalet och gälarna.

Spridning i djuret:

Via skalet/huden och in i kroppens olika organ.

Smittvägar:

Via direkt kontakt med smittade/sjuka kräftor samt infektiösa algsvampsporer i vattnet.

Överlevnad:

Algsvampen är en obligat parasit och måste ha ett värddjur (kräftor) för att överleva. Svampens sporer överlever dock upp till flera veckor i vattnet, beroende på vattentemperatur.

Provtagning och diagnostik

Misstänkt infekterade kräftor undersöks helst i färskt tillstånd men kan även frysas eller konserveras i sprit cirka 70 procent (till exempel rödsprit).

Diagnosen ställs genom identifiering av svampen med ljusmikroskopi och molekylärgenetiska metoder (PCR).

Behandling och profylax

Någon verksam terapi finns inte.

Infekterade vattenområden kan efter en tid återbesättas med flodkräfta under förutsättning att inte infekterade signalkräftor finns i området.

Signalkräftan på EU:s lista över invasiva främmande arter

Signalkräftan är sedan den 3 augusti 2016 med på EU:s lista över invasiva främmande arter

Syftet med den nya EU-förordningen är att förebygga, minimera och mildra effekter av invasiva främmande arter på djur och natur, människors hälsa eller ekonomi.

EU-listade arter är hårt reglerade, bland annat med förbjud av import och spridning av arterna i naturen. För arter med stor spridning (som signalkräftan har i Sverige) finns inget krav på att utrota arten.

Frågor och svar EU-bestämmelser

Se Havs- och vattenmyndigheten om de nya EU-bestämmelserna.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-04-29