Gå direkt till innehåll

Salmonella hos vildsvin

vildsvin

Salmonellainfektion hos vildsvin kan, liksom hos många andra djurslag, ge upphov till klinisk sjukdom och då främst i form av diarré. Majoriteten av vildsvinen visar dock inga symtom utan blir symtomlösa smittbärare och utsöndrar salmonellabakterier i avföringen utan tecken på sjukdom. Salmonellainfekterade vildsvin skulle kunna fungera som smittkälla till människa, framför allt via kontaminerat kött på grund av dålig slakthygien.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

I Sverige har man påvisat salmonella hos vildsvin. I de flesta fall har vildsvinen inte haft symtom på sjukdom utan provtagits i övervaknings- eller forskningssyfte. Salmonella Choleraesuis påvisades på en grisgård i Skåne 2020 och innan dess hade den salmonellatypen inte påvisats i Sverige sedan slutet av 1970-talet. I november 2020 påvisades samma salmonellatyp i ett vildsvinshägn i Södermanland. I samband med utbrotten inleddes en övervakning med provtagning av frilevande vildsvin för att undersöka om smittan förekommer i vildsvinspopulationen.

Symtom

Generellt sett ger infektion med salmonella oftast inte upphov till några synbara symtom hos smittade vildsvin. Den för svin (tamgris och vildsvin) anpassade S. choleraesuis kan ge en allvarligare sjukdomsbild då den har förmåga att inte bara växa till i tarmen utan också ge upphov till systemisk sjukdom. Symtom uppkommer då vanligen inom 2-7 dagar. Drabbade djur kan uppvisa diarré, hög feber, ovilja att äta, nedsatt allmäntillstånd, respiratoriska symtom, neurologiska symtom och blåröda missfärgningar i huden (som dock kan vara svåra att se på vildsvin). Dödligheten bland drabbade grisar kan vara hög. Sjukdomen kan drabba vildsvin i alla åldrar med drabbar framför allt djur yngre än 4 månader. Symtomlösa smittbärare kan förekomma och bakterier kan utsöndras intermittent med avföringen.

Smittämne

Salmonella är ett släkte av tarmbakterier som innefattar en mängd olika serotyper av salmonella. De flesta av dessa serotyper är inte anpassade till specifika värddjur utan har ett brett värdspektrum. Vildsvin kan infekteras av många olika serotyper men är, precis som tamsvin, värddjur för S. Choleraesuis. Det betyder att S. Choleraesuis är speciellt anpassad till just tamgris och vildsvin och påvisas sällan hos andra djurarter. I Sverige har man påvisat bland annat serotyperna Newport, Enteritidis, Köln och Typhimurium hos vildsvin.

Smittvägar

Salmonella är en tarmsmitta, det vill säga den sprids genom att vildsvinet får i sig bakterierna från något som förorenats med smittad avföring. Förutom via direktkontakt med smittade individer eller deras avföring kan smittspridning ske via till exempel förorenat foder eller vatten. Ansamlingar av vildsvin, i hägn eller vid foderplatser, kan bidra till att smittan överförs mellan djuren. Djur som insjuknat i salmonellainfektion eller tillfrisknat från klinisk salmonellainfektion, liksom symtomlösa smittbärare, utsöndrar ofta salmonellabakterier i avföringen en tid, vilket kan handla om några veckor. Detta kan då leda till en förorening i miljön där bakterierna kan överleva en längre tid, speciellt i fuktig miljö.

Diagnos

Från infekterade individer kan bakterien påvisas i avföring, tarmvävnad, tonsiller (halsmandlar), lymfknutor. Det vanligaste är bakteriologisk odling men ibland används även PCR-diagnostik. Hos djur där det skett en spridning via blodet kan man även påvisa bakterier i andra organ.

Om man misstänker sjukdomen

Om man påträffar ett sjukt eller dött vildsvin bör detta rapporteras till SVA. Använd gärna formuläret rapporteravilt.sva.se för att rapportera, eller kontakta SVA via e-post sva@sva.se eller telefon 018-67 40 00.

Hitta på denna sida