Gå direkt till innehåll

Virusabort (EHV-1) hos häst

Herpesvirus, abortvirus

Häst

Herpesviruset EHV-1, även kallat abortvirus, förekommer bland hästar i hela världen. Det kan orsaka feber och förkylning samt plötslig kastning (virusabort) utan andra symtom hos dräktiga ston. En neurologisk form av sjukdomen med förlamningar förekommer också. Det finns vaccin mot luftvägs- och abortformen, men inte mot den neurologiska formen. Den neurologiska formen och abortfall är anmälningspliktiga.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Infektioner med herpesvirus är mycket vanligt bland svenska hästar liksom i övriga världen. Flera olika herpesvirus kan drabba häst. Det mest fruktade benämns EHV-1 eller abortvirus och kan förorsaka övre luftvägsinfektion, abort eller neurologisk sjukdom. Man räknar med att de flesta av landets hästar har haft EHV-1 någon gång i livet – de allra flesta under föl- och unghästtiden.

Förekomst av luftvägsformen av EHV-1 EHV-1 påvisades hos 3-10 indexfall årligen bland prover som skickades in till SVA för virusundersökning vid luftvägssjukdom hos hästar under åren 2010-2014. Med indexfall avses det första konstaterade fallet i ett stall, vilket innebär att en eller flera hästar kan omfattas i utbrottet. SVA bedömer att det förmodligen funnits långt fler hästar som haft infektionen, utan att de blivit provtagna för diagnos.

Förekomst av kastning (missfall, abort) utlöst av EHV-1 Mellan 2 och 13 indexfall eller utbrott av kastning (missfall, abort) orsakade av EHV-1 har årligen rapporterats till Jordbruksverket under perioden 2011 till 2018. Sannolikt förekommer fler fall, eftersom kastade föl inte alltid  provtas eller obduceras.

Förekomst av neurologiska form av EHV-1 Neurologisk form av sjukdomen virusabort rapporterades till Jordbruksverket i fem indexfall år 2017 och i ett indexfall år 2018. Under 2019 har två indexfall rapporterats i januari och ett i februari. I andra länder i Europa och Nordamerika har en betydande ökning av större utbrott med neurologisk form beskrivits under de senaste tio åren.

Förekomst av det närbesläktade viruset EHV-4 – EHV-4 påvisades i mellan 26 till 37 fall av luftvägsinfektion per år och 1-2 abortfall varje år i prover inskickade till  SVA mellan 2010 till 2014.

Symtom

Förlamning av bakbenen vid neurologisk form av virusabort
Förlamning av bakbenen vid neurologisk form av virusabort. Foto: Dr. George Allen, Maxwell H. Gluck Equine Research Center, University of Kentucky, Lexington, USA

EHV-1 ger förkylningssymtom som feber, nedsatt aptit och trötthet. Symtomen kan vara mycket milda men även hög feber, seröst näsflöde och sporadisk hosta förekommer, framför allt hos unga hästar. Svullnad (ödem) i benen förekommer ofta. 

Ston som kastar är till synes fullt friska och visar sällan andra symtom. I de fall sjukdomen leder till abort sker denna vanligen i senare delen av dräktigheten, men ibland kan ett sto kasta så tidigt som i femte dräktighetsmånaden.En del  föl föds fullgångna men är svaga och avlider ofta efter några dagar.

EHV-1 kan också orsaka neurologisk sjukdom hos häst. Neurologiska symtom uppträder i regel 4-8 dagar efter en febertopp, men symtomen kan starta redan dagen efter  och i upp till 10 dagar efter infektion. Hästen kan uppvisa allt från milda symtom till allvarlig sjukdom med vinglig gång och till och med förlamning. Typiskt är att symtomen kommer tämligen snabbt. Vinglighet ses framför allt i bakdelen, med svaghet och okoordinerade muskelrörelser och slapphet (nedsatt tonus) i svansen. Ibland lutar sig hästen mot något för att hålla balansen och den kan vara apatisk och ha svårt att resa sig. Urinblåsan kan påverkas så att hästen har svårt att kontrollera sin urinering. Förlamning av penis förekommer också.

Filmen visar en häst som inte kan resa sig på grund av neurologisk form av virusabort. En film av Dr. George Allen, Maxwell H. Gluck Equine Research Center, University of Kentucky, Lexington, USA.

Smittämne

Ekvint herpesvirus-1 (EHV-1) är ett alfa-herpesvirus i familjen Herpesviridae. Viruset är höljeförsett, och avdödas av de flesta desinfektionsmedel. En viss variant av viruset har ansetts mer associerad med neurologiska symtom än andra virusvarianter, men det är inte bara den varianten som kan ge nervformen av sjukdomen.

Nio olika herpesvirus är kända hos hästdjur (häst, åsna och zebra). De tillhör antingen alfa- eller gammaherpesvirus. EHV-1, EHV-2, EHV-3, EHV-4 och EHV-5 har häst som naturligt värddjur, medan EHV-6, EHV-7 och EHV-8 (tidigare kallat AHV-3) har åsnan som naturligt värddjur. EHV-9 har föreslagits ha zebra och noshörning som naturligt värddjur och har även hittats hos gasell.

Förutom EHV-1 har följande herpesvirus en viss betydelse för häst:

  • EHV–2 är vanligt förekommande hos friska hästar och orsakar oftast inte sjukdom. Det anses dock kunna sätta ned immunförsvaret mot andra virusinfektioner hos hästen, och hittas ibland i samband med förkylningssymtom och ögoninfektioner.
  • EHV–3 ger blåsor på yttre könsvägarna, så kallad godartad beskällarsjuka.
  • EHV–4 är närbesläktat med EHV–1 och är vanligt förekommande, särskilt hos unga hästar. Det kan orsaka luftvägsinfektion (rhinopneumonit), feber, svullna ben, och även abort (kastning).
  • EHV-5 är vanligt förekommande hos friska hästar men har även hittats vid luftvägsinflammation och lungfibros.
  • EHV-8, vilket är samma virus som åsnans AHV-3, är närbesläktat med EHV-1 och EHV-9, och har associerats med luftvägsproblem hos häst och åsna, kastning hos häst och neurologiska symtom hos åsna.

Smittvägar

EHV-1 smittar via noskontakt, men även indirekt via luften, föremål och personer. Hästar med övre luftvägsinfektion orsakat av herpesvirus sprider miljoner viruspartiklar med nysning eller hosta. Dessa fångas upp i näsborrarna av mottagliga hästar. Droppinfektionen i luften från en virus-utsöndrande häst kan spridas i ett stall eller mellan hagar som ligger mycket nära varandra. Smittan sprids normalt inte långa sträckor genom luften. Ett väl tilltaget säkerhetsavstånd är 50 meter.

Vid abort är foster, efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus som kan spridas till omgivningen. Efter kastning finns virus inte kvar någon längre tid i miljön, men flytningar från stoets första brunst kan vara smittförande. Därför ska ston som kastat isoleras.

Även hästar med neurologiska symtom utsöndrar virus och kan smitta vidare.

Efter att symtomen lagt sig finns herpesvirus kvar latent i kroppen i ett vilostadium. I vilofas är virus inte smittsamt, men virus kan reaktiveras vid ett senare tillfälle.

Patogenes

Virus angriper slemhinnan i luftvägarna, vilket orsakar inflammation och påverkar immunförsvaret. Viruset förökas i näsans epitelceller och finns i nässekretet inom 24 timmar. Erosioner bildas i slemhinnan, viruset når djupare och invaderar mononukleära leukocyter. Viruset förökar sig vidare i lymfknutorna där monocyter och lymfocyter (både CD4+ och CD8+) infekteras. De infekterade cellerna återfinns även i blodbanorna (viremi). Virus infekterar även blodkärlens endotelceller, särskilt i livmodern, luftvägarna och centralnervösa systemet. Vaskulit (blodkärlsinflammation) och trombo-ischemi (blodproppar) kan förekomma i bland annat hjärna och ryggmärg (myeloencefalopati), lungor, livmoder och tarmslemhinna. De svullna (ödematösa) benen beror sannolikt också på vaskulit. Immunförsvaret reagerar med antikroppsbildning och T-cellssvar. Det inflammatoriska svaret kan komplicera sjukdomsbilden.

Hästar som infekterats av EHV-1 blir bärare av virus efter genomgången infektion, men virus smittar inte så länge det är vilande i kroppen. Viruset ligger latent i sensoriska nervkroppar i trigeminusganglierna och i lymfocyter i lymfknutorna. Det kan dock reaktiveras och börja utsöndras om hästen utsätts för sjukdom och/eller stress, som vid avvänjning, kastrering, transport, stallbyte eller smärttillstånd. Hästar kan visa sjukdomssymtom eller inte vid reaktivering.

Om ett dräktigt sto smittas av EHV-1 i början av dräktigheten kan hon ibland visa så milda symtom att man inte lägger märke till dem. Virus kan finnas vilande i kroppen till senare i dräktigheten, vanligen de sista fyra månaderna, då det finns risk att det aktiveras. Herpesvirus överförs då till moderkakan och vidare till fostret vars lungor, lever och mjälte skadas. Fostret dör oftast och stoet kastar. Fullgångna föl kan födas levande, men infekterade och försvagade. De dör vanligen inom någon eller några dagar och är fram till döden höggradiga smittspridare.

Den neurologiska formen orsakas av en viremi (virus i blodet) som åtföljs av en infektion i centrala nervsystemets blodkärl. Symtom ses först några dagar, upp till en vecka, efter att hästen haft feber och luftvägssymtom. Orsakerna till den neurologiska formen kan vara immunmedierad eftersom utbrott inte har drabbat föl.

Diagnos

Vid kastning ges diagnos säkrast genom obduktion av fostret eller att prov från inre organ analyseras. Ett blodprov från stoet kan också visa om hon har bildat antikroppar mot EHV-1. Blodprov från stoet räcker dock inte för att konfirmera abort orsakad av EHV-1, utan fölet eller dess organ måste undersökas.

Hos en häst med luftvägsinfektion kan virus-DNA (nukleinsyra) med PCR-teknik påvisas i akut skede från luftvägsprov. Även vid centralnervös form kan virus-DNA påvisas med PCR-analys.

Luftvägspaketet - Tre olika luftvägsvirus på häst (EHV-1, EHV-4, influensa A2) kan påvisas med PCR-teknik i ett och samma prov i SVA:s Luftvägspaket.

Kastningspaketet - Tre olika virus som kan framkalla kastning på häst (EHV-1, EHV-4, och EAV, arteritvirus) kan påvisas med PCR-teknik i ett och samma prov i SVA:s Kastningspaketet.

PCR för ekvint herpesvirus typ 1 (EHV-1) - PCR-analys för enbart EHV-1 finns också tillgängligt på SVA.

Serologiska tester - Komplementbindningsteknik (KB) används för att påvisa IgM-antikroppar mot EHV typ 1 och/eller typ 4 i blodet. En säkerställd fyrfaldig titerstegring av IgM-antikroppar tolkas som en nyligen genomgången infektion eller akutisering av latent virus. Analysen gör dock inte åtskillnad mellan antikroppar mot EHV av typ 1 eller 4. Vid en positiv KB-test kan det följas upp med ett parprov, och i samband med det kan eventuellt en ELISA-analys för IgG-antikroppar också göras på noll- och parprov. ELISA kan åtskilja IgG mot EHV-1 respektive EHV-4. IgG-antikroppar bildas senare i sjukdomsförloppet jämfört med IgM och de kan är påvisbara längre än IgM-antikroppar.

Provtagning

Vid kastning skickas prov för virus från moderkakan, fosterhinnor och/eller lever, lunga och mjälte från fostret. Se Provtagningsinstruktion - Kastningspaket för häst. Hela foster/döda föl kan också skickas in för uttag av material för virusanalys eller fullständig obduktion inklusive mikrobiologiska analyser.

Vid feber eller förkylningssymtom tas prov från luftvägarna i så tidigt skede som möjligt av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen. Se Provtagningsinstruktion - Luftvägspaket för häst.

Vid centralnervösa symtom är det bäst att ta både EDTA-blod och E-swab från näsborre (teknik för provtagning se ovan förkylningssymtom) för PCR-analys av EHV-1. Prov från bägge materialen minskar risken att diagnosen missas. Det är också möjligt att analysera cerebrospinalvätska med PCR.

För samtliga kliniska former kan serologiska parprover (serum) tagna med cirka 10-14 dagars mellanrum analyseras avseende antikroppar mot EHV typ 1 och/eller typ 4 med komplementbindningsteknik (KB). Vid positiv KB-test måste ytterligare en diskriminerande serologisk test utföras för att skilja mellan antikroppar mot EHV-1 och EHV-4 (så kallad ELISA). Serum från det första provet kan sparas i kyl i avvaktan på uppföljande prov. Skickas parprov in tillsammans erhålls rabatt från laboratoriet.

Behandling

Behandlingen i samband med förkylningssymtom och neurologisk form består av vila och vid behov understödjande behandling, till exempel antiinflammatoriska medel (NSAID). Observera att antibiotika inte hjälper mot virus. Kontrollera hälsotillstånd och kroppstemperatur dagligen. Vid den neurologiska formen förekommer att hästen behandlas med dropp eller antiinflammatoriska läkemedel, och att den får hjälp att tömma urinblåsan. Om hästen inte kommer upp själv kan den behöva avlivas av djurskyddsskäl.

Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör behandlande veterinärens rekommendation följas så att hästen får tillräcklig vila efter att den varit fri från symtom

Vid fall av kastning, dödfött eller svagt föl bör man utreda om virusabort är orsaken. Hur man agerar beror på om det är herpesvirus eller inte (se nedan isolering). Komplikation med kvarbliven efterbörd måste naturligtvis behandlas.

Isolering

Ett stall med EHV-1-smitta bör genast isoleras för att snabbast möjligt begränsa smittspridning. De hästar som är drabbade isoleras också från andra hästar i besättningen. Håll dräktiga ston i mindre, åtskilda grupper för att begränsa risken för smittspridning. Byt kläder och skor mellan de olika hästgrupperna. Dela ingen utrustning.

Smittan sprids normalt inte långa sträckor genom luften. Ett väl tilltaget säkerhetsavstånd är 50 meter.

Notera dagligen kroppstemperaturen på samtliga hästar på anläggningen. Feber är ofta det första tecknet på infektion.

Isoleringen bör hållas minst tre och helst fyra veckor efter sista symtom (feber, hosta, näsflöde och/eller neurologiska symtom). Isolera det kastande stoet över första brunst. Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning.

Stallrengöring och desinfektion

Ta hand om den smittförande efterbörden från ston som kastar genom att exempelvis gräva ned den. Efter kastning är det viktigt att rengöra framför allt boxar och utrustning som kan ha kommit i kontakt med smitta. Det är även en god idé efter en luftvägsinfektion orsakad av virus. Ta bort ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den i gödselstacken. Boxen rengörs mekaniskt från all smuts och desinficeras sedan. 

Se separata information:
Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar
Checklista - Förhindra att smitta drabbar stallet/Om en smitta drabbar stallet (pdf)

Profylax

Vaccin mot virusabort finns tillgängligt i Sverige och ges upprepade gånger under dräktigheten för skydd mot kastning. Rekommenderade tidpunkter varierar mellan olika vaccintillverkare. Kontrollera därför när stoet ska vaccineras redan vid betäckning eller när dräktigheten är ett faktum. Fullständig vaccination ger 60-75 procent skydd mot kastning, vilket kan bidra till att minska antalet fall. Se ändå till att dräktiga ston skyddas från smitta. Det finns inget vaccin som är registrerat att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1.

  • Stress kan aktivera en herpesinfektion. Undvik därför stressande situationer för dräktiga ston.
  • Håll dräktiga ston avskilda från unghästar och tävlingshästar.
  • Hästskötaren bör hantera dräktiga ston före övriga hästar och vara medveten om att smitta kan spridas med kläder, grimmor, borstar etcetera. Det bästa är om separat personal sköter de olika enheterna tävlingsstall, karantänsstall, unghäststall respektive avelsston.
  • Ston bör föla i sin hemmiljö. Undvik att flytta stoet under sista delen av dräktigheten.
  • Undvik transporter som blandar hästar från olika besättningar.
  • Placera nytillkomna hästar i ett karantäns- eller mottagningsstall några veckor.
  • Kontrollera nytillkomna hästars temperatur varje dag och kontrollera sjukdomstecken.

Prognos

De flesta okomplicerade fall av luftvägsinfektion läker på några veckor. Avelsston som kastat kan vanligen betäckas/semineras på andra brunsten. Vid den neurologiska formen tillfrisknar en del drabbade hästar inom några dagar till månader. Andra återhämtar sig aldrig helt och kan få så allvarliga symtom att de måste avlivas av djurskyddsskäl. Hästar som blivit liggande har dålig prognos.

En häst som genomgått infektionen har ingen långvarig immunitet och kan återinfekteras. Virus som ligger latent i kroppen kan också reaktiveras. Ett sto kastar troligen bara en gång i sitt liv med herpesvirus som orsak, men hon kan vara som en potentiell smittbärare resten av sitt liv.

Zoonosaspekt

Ingen känd risk.

Vad säger lagstiftningen?

Vid abort och centralnervös form orsakad av EHV-1 ska sjukdomen anmälas enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar. Det innebär att luftvägsinfektion med EHV-1 inte behöver anmälas. Infektion med EHV-4 är inte heller anmälningspliktig. Anmälan görs av veterinär eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Tränare/hästägare till trav- eller galopphäst samt ansvarig vid trav eller galoppstuteri ska anmäla misstanke om smittsam sjukdom till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigrupp) som finns vid varje trav- och galoppbana.

Vanliga frågor och svar

Referenser

Donaldson , M.T. (2003) Equine Herpesvirus. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA

Mer information

För information om aktuellt smittläge hos hästar och länsveterinärers rapporter om anmälda fall på kommunnivå, hänvisas till www.travsport.se/smittoinfo. Jordbruksverket ansvarar för statistik över anmälningspliktiga djursjukdomar i hela landet.

Hitta på denna sida