Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mykoplasmos hos fjäderfä

Mykoplasmos hos fjäderfä orsakas av infektion med bakterier av släktet Mycoplasma. Det finns många mykoplasmaarter som kan smitta fjäderfän, men endast några av dessa orsakar sjukdom. I de fall mykoplasmabakterierna är sjukdomsframkallande är förkylningssymtom vanligast men hälta, störningar i äggproduktionen och skalförändringar förekommer också. Mykoplasmabakterier är sannolikt relativt vanligt förekommande i hobbyflockar i Sverige.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Mykoplasmos orsakas av infektion med bakterier av släktet Mycoplasma. Mykoplasmabakterierna är mycket små och saknar cellvägg. I dagsläget finns drygt 20 kända mykoplasmaarter som har fåglar som värddjur. I princip kan alla fjäderfäarter drabbas av mykoplasmos, men en specifik mykoplasmaart orsakar inte sjukdom hos alla fjäderfäarter. Ett sådant exempel är Mycoplasma meleagridis som bara orsakar sjukdom hos kalkon.

Den mykoplasmaart som anses vara viktigast är Mycoplasma gallisepticum. Denna art kan orsaka kronisk luftvägssjukdom med djurlidande och stora ekonomiska förluster som följd. Frihet från denna infektion är en förutsättning för handel med fjäderfän inom EU och därför sker en omfattande kontroll och övervakning bland framförallt kommersiella avelsfjäderfän i Europa. Även Mycoplasma synoviae är en art som kan orsaka sjukdom och förluster. Mycoplasma meleagridis är en viktig mykoplasmaart hos kalkon.

Infektion med M. gallisepticum och M. meleagridis hos fjäderfä är anmälningspliktiga infektioner hos fjäderfän i Sverige. Anmälningsplikten är inte förenad med krav på aktiv sjukdomsbekämpning utan syftet är att övervaka antalet utbrott i Sverige. Övriga mykoplasmaarter omfattas inte av anmälningsplikten.

Förekomst hos fjäderfä

I Sverige kontrolleras alla kommersiella avelsflockar för värphöns, slaktkyckling och slaktkalkon avseende förekomst av antikroppar mot M. gallisepticum, M. synoviae och M. meleagridis inom ramen för Hönshälsokontrollprogrammet. Sedan länge är de svenska avelsflockarna fria från M. gallisepticum och M. meleagridis. Under 2010-talet har M. synoviae påvisats i enstaka avelsflockar.
Förekomst av M. gallisepticum bland slaktfjäderfän (kycklingar och kalkoner) och värphöns i Sverige övervakas inte aktivt men antas vara låg. Baserat på obduktionsfynd vid SVA är dock mykoplasmabakterier, inklusive M. gallisepticum, sannolikt relativt vanligt förekommande i hobbyflockar i Sverige. Såväl M. gallisepticum som M. synoviae har påvisats i svenska hobbyflockar och några exempel på andra, mindre betydelsefulla arter (som inte orsakar allvarlig sjukdom) som påvisats hos hobbyfjäderfä i Sverige är M. gallinaceum, M. gallinarum, M. iners och M. pullorum.

Sjukdomssymtom

Mycoplasma gallisepticum är den mest sjukdomsframkallande och mest betydelsefulla av de mykoplasmer som drabbar fjäderfän. Sjukdomen karakteriseras av ett långsamt sjukdomsförlopp med relativt kraftiga förkylningssymtom; hosta, andningssvårigheter, näbb- och ögonflöde, svullna bihålor och nedsatt foderkonsumtion. Nedsatt äggproduktion kan ses hos värpande fåglar. Följdinfektioner med andra bakterier, till exempel E. coli, är vanligt förekommande. Dödligheten varierar beroende på vilken kategori av fåglar som drabbas och om följdinfektioner tillstöter, i vuxna hönsflockar kan dödligheten vara försumbar.

Mycoplasma synoviae orsakar en övre luftvägsinfektion, som inte alltid ger tydliga symtom. Följdinfektioner med andra smittämnen (sekundärinfektioner) kan dock tillstöta. I vissa fall sprids infektionen till andra delar av kroppen och kan då orsaka exempelvis hälta och ledproblem. Nedsatt äggproduktion kan också ses hos värpande fåglar. Vissa stammar av M. synoviae drabbar äggledaren och kan orsaka äggskalsförändringar (missbildningar i skalet på den spetsiga delen av ägget). Sjukdomen orsakar normalt ingen eller låg dödlighet, denna kan dock öka vid följdinfektioner.

Mycoplasma meleagridis drabbar endast kalkon. Arten orsakar framförallt luftvägsinfektion men även skelettproblem och dålig tillväxt. Om avelsfåglar drabbas kan kläckbarheten hos avelsäggen sjunka. Sjukdomen orsakar normalt ingen eller låg dödlighet, denna kan dock öka vid följdinfektioner.

I Sverige har flera andra mykoplasmaarter än de ovannämnda påvisats hos hobbyfjäderfä, ofta i kombination med andra smittämnen. Eftersom kunskapen om flera av de andra mykoplasmaarterna är liten är det svårt att säga om dessa orsakar sjukdomssymtom, banar väg för andra smittämnen eller om de är bifynd som saknar betydelse. Det kan dock inte uteslutas att vissa andra mykoplasmaarter såsom M. gallinarum och M. gallinaceum kan bidra till förkylningssymtom som dock antas vara av relativt lindrig art.

Hur ställs diagnosen?

Vid akuta sjukdomsutbrott med luftvägssymtom rekommenderas i första hand obduktion av självdöda och/eller avlivade fåglar. Om det vid obduktionen ses fynd som kan tyda på mykoplasmainfektion tas svabbprover eller vävnadsprover för PCR-undersökning. För hobbyhöns rekommenderar vi PCR-undersökning med så kallat ”luftvägspaket” som påvisar infektion med M. gallisepticum, infektiös laryngotrakeit (ILT) och infektiös coryza.  SVA kan även utföra PCR-analyser separat för mykoplasmaarterna M. gallisepticum, M. synoviae och M. meleagridis.

Utöver detta kan blodprov undersökas avseende förekomst av antikroppar mot de tre viktigaste mykoplasmaarterna; M. gallisepticum, M. synoviae och M. meleagridis. Inför en eventuell blodprovsundersökning är det viktigt att tänka på att sjukdomen oftast sprids långsamt i en flock och att antikroppar bildas först ett par veckor efter infektion. Detta gör att det kan vara svårt att upptäcka en nyligen introducerad smitta. Obduktion eller svabbprovtagning för PCR-analys rekommenderas därför vid akuta sjukdomsutbrott. Analys av blodprover ger också endast svar på om den/de provtagna individerna varit i kontakt med smittämnet och säger inget om övriga fåglar i flocken.

Smittspridning

Mykoplasmabakterier sprids till mottagliga fåglar både genom direkt och indirekt kontakt med smittade djur. Bakterierna kan även spridas med damm och droppar i luften över korta avstånd. Dessutom kan de spridas vertikalt, det vill säga från hönan till kycklingen via ägget. Vertikal smittspridning har ofta stor betydelse och denna smittväg försöker man förhindra genom att hålla avelsdjur för kommersiella fjäderfän fria från smitta.
Inom en flock sker smittspridningen mellan fåglarna ofta långsamt. Det kan därför dröja en tid efter smittotillfället innan tillräckligt många fåglar smittats och man ser eventuella sjukdomssymtom. Den långsamma smittspridningen är också en faktor att ta hänsyn till vid provtagning för mykoplasmaundersökning (se Hur ställs diagnosen?).
Mykoplasmabakterier kan förekomma hos vilda fåglar men risken för smittspridning till fjäderfän i Sverige har bedömts som låg. Smittan sprids framförallt genom handel med levande fjäderfän och avelsägg.

Behandling

Mykoplasmabakterier är känsliga för vissa antibiotika och fåglarna tillfrisknar ofta efter en antibiotikabehandling. Infektionen i flocken är dock som regel mycket svår att bli av med eftersom smittämnet finns kvar hos smittbärare i flocken och sjukdomen kan därför återkomma efter ett tag. Observera att kroniska smittbärare ofta inte visar några sjukdomssymtom. Överföring till avkomman via avelsägg (vertikal smittspridning) förekommer också även om man behandlar föräldrafåglarna med antibiotika.
Mykoplasmabakterier är känsliga för de flesta vanliga desinfektionsmedel och dör efter några dagar utanför sitt värddjur (fågeln). Därför är det möjligt att sanera ett hönshus genom att helt tömma det på fåglar, rengöra och desinfektera. Observera att det inte är möjligt att bygga upp en ny smittfri flock genom att spara och kläcka avelsägg från en smittad flock.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls