Utseende
Fingerborgsblomma har en ogrenad stjälk som kan bli drygt en meter hög. På stjälken sitter en lång ensidig toppklase med många blommor som kan vara purpurröda, rosa eller vita. Blad finns nedanför blommorna längs med stjälken och har en oval-lansettliknande form. Efter blomning i juli-augusti bildas en äggrund kapsel.
Förekomst
Fingerborgsblomma odlas ofta som trädgårdsväxt och förekommer förvildad på torr, kulturpåverkad mark i stora delar av landet. Naturligt förekommer fingerborgsblomma endast i Bohuslän, där den är sällsynt och växer i skogsbryn och steniga backar.
Påverkan på djur
Generella symtom vid förgiftning av fingerborgsblomma är hjärtpåverkan så som oregelbunden puls, hjärtklappning, långsam och sedan ökad puls, samt förhöjt blodtryck och ökad urinutsöndring (polyuri). Ansträngd, ibland snabb andning. Skakningar (tremor), kramper, försämrad koordination, oförmåga att stå. Även magtarmpåverkan så som mag-tarminflammation (gastroenterit), blodig-vattnig diarré, kräkningar och kolik förekommer allmänt. Till slut dör djuret av cirkulationssvikt och andningsförlamning.
När väl förgiftning har inträffat kan en del djur utveckla begär efter växten. Fall har rapporterats på får, häst, gris, get, hjort och kalkon.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten är giftig, men i synnerhet de delar som växer ovan jord (stammar, blad, blommor och frön). Framför allt ettåriga plantor är giftiga. Koncentrationen av gift är högst vid snabb tillväxt hos plantan.
Giftinformation
Fingerborgsblomma innehåller glykosiderna digitoxin, digitonin, och digitalin, varav de viktigaste är digoxin och digotoxin. De har toxisk effekt på hjärtat genom att förhindra cellmembranens natrium–kaliumpump, vilket resulterar i frekvent och oregelbunden depolarisering av cellen. Det medför en oorganiserad elektrisk aktivitet i hjärtat vilken märks som en variation av onormal hjärtrytm och eventuellt hjärtstillestånd. Glykosiderna agerar också direkt på magtarmkanalen och orsakar blödande tarminflammation (enterit) som resulterar i kolik, kräkningar och diarré.