Utseende
Vitsippan blir 10–20 cm hög och blommar i april – maj.
Blåsippan blir omkring 10 cm hög och blommar i april – maj.
Gulsippan blir 10–25 cm hög. Den blommar i april – maj med två blommor per stjälk.
Mosippan blir 5–20 cm hög och blommar i april – juni med stora rosa-vita blomblad.
Backsippan blir 5–20 cm hög och blommar i april – maj med stora klocklika violetta blommor.
Förekomst
Vitsippan är allmän i Götaland och Svealand och mindre allmän till sällsynt norr om Hälsingland. Vitsippan trivs bäst i lätt skuggig, inte alltför torr skogs- och hagmark samt i lundar.
Blåsippan är utbredd över hela Sverige och växer på torr skogsmark, mest i lövskogar, igenvuxna lövängar och i granblandskogar. Den gynnas av kalkhaltig mark. Blåsippan är fridlyst.
Gulsippan finns här och där i syd- och mellansverige. Den är vanlig i de öländska lundarna, Skånes kalktrakter och på Gotland. Den växer i lundar och lövängar.
Mosippan finns i alla landskap upp till Jämtland och Medelpad med undantag för Dalsland och Gotland. Den är ganska sällsynt och växer på öppen, torr, sandig eller grusig mark. Mosippan är fridlyst.
Backsippan finns i södra och mellersta Sverige upp till Uppland. Den växer främst i torra backar som sluttningar på rullstensåsar och på sandfält. Den gynnas av kalk. Backsippan är fridlyst.
Påverkan på djur
Drabbade djur kan efter intag under flera dagar uppvisa intensiv smärta och inflammation i munnen med blåsbildning, sår, riklig salivutsöndring, hudrodnad som beror på onormalt stor genomströmning av blod i ytligt liggande blodkärl (erytem) och svullnad i mun och läppar. Irritation av slemhinnan i magtarmkanalen kan leda till blodig kräkning (emesis), kolik och diarré i samband med allvarliga magkramper. Centralnervös påverkan visar sig som yrsel, tillfällig förlust av medvetandet på grund av blodtrycksfall, skakningar, kramper, förlamning och i sällsynta fall dödsfall på grund av andningsförlamning. Svaghet, njurskador med blod i urinen (hematuri) samt rödaktig och bitter mjölk har också beskrivits.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Giftinformation
Sipporna hör till familjen ranunkelväxter, precis som smörblomma. Växtsaften innehåller glykosiden ranunkulin som omvandlas till den giftiga och blåsbildande substansen protoanemonin då växten tuggas eller krossas. Protoanemonin är lokalt irriterande för hud och slemhinnor samt förhindrar celldelningen (antimitotisk). Efter upptag ger protoanemonin en excitation av centrala nervsystemet som senare övergår i förlamning. Vid utsöndring kan protoanemonin skada njurar och mjölkkörtlar. Protoanemonin är även giftig för levern (hepatotoxisk) vilket kan utlösa ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering). När växten torkas övergår protoanemoninet till anemonin som är mindre giftigt och slutligen till anemoninsyra som är helt inaktiv.