Utseende
Sommargyllen är en flerårig ört som blir 30–80 cm hög. Stjälken är upprätt, kantig och kal med en förgrening längst upp. Rosettbladen är skaftade och har 2–8 par flikar och en stor ändflik. Stjälkbladen är oskaftade och stortandade och har nästan inga flikar. Blomman har en guldgul krona med fyra långa kronblad som är 6–8 mm långa. Foderbladen består av fyra kala, hinnkantade blad med uppsvälld bas. Blommorna sitter i många klasar som formar en lös kvast. Sommargyllen blommar i maj–juni. Frukten är en 1,5–3 cm lång, utstående, fyrkantig skida som delas av en hinnartad skiljevägg. Fröna är små (ca 1 mm) och bruna med nätnervatur.
Förekomst
Sommargyllen är vanlig i hela landet på kulturpåverkad mark. Den växer på höängar, dikes- och vägrenar, betade hällmarker, steniga sluttningar och skräpmarker (ruderatmarker).
Påverkan på djur
Det förekommer endast en obekräftad uppgift om förgiftning med sommargyllen i litteraturen, men den innehåller, i likhet med andra växter i familjen Brassicacae flera ämnen med toxisk potential. Dessa kan bland annat ge mag-tarminflammation (gastroenterit) med aptitlöshet, kolik och diarré, njurinflammation (nefrit) med smärtsam och frekvent urinering (dysuri), hemolys och blod i urinen, förlamning i benen, kramper, aborter, allmän slöhet och ibland död.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Sommargyllens giftiga delar är stjälkar och blad.
Giftinformation
Sommargyllen är en korsblommig växt i familjen Brassicaceae, som kan innehålla allelokemiska ämnen, toxiska ämnen som erukasyra, och goitrogena ämnen. Allelokemikalier är en viktig del av växternas försvar mot att ätas upp. Vissa växter har även en förmåga att avge kemiska ämnen (allelopatiska substanser) som påverkar andra växter. Effekten kan vara antingen hämmande eller stimulerande, beroende på ämnets koncentration. Erukasyra är en enkelomättad omega-9 fettsyra och förekommer naturligt i oljerika frön från korsblommiga växter (Brassicaceae). Den finns i exempelvis senapsolja och rapsolja.Tidigare hade raps ett högt innehåll av erukasyra. Idag odlas nästan uteslutande rapsfrö av dubbellåg typ, vilket innebär låg andel erukasyra i fettet och låg halt av glukosinolater för övrigt.
Sommargyllen producerar ett antal senapsoljor, inklusive sinigrin, glukokapparin, glukonasturtiin och en karaktäristisk glukobarbarin som inte är flyktig.
Goitrogener är ämnen som hindrar produktionen av sköldkörtelhormoner genom att blanda sig i upptaget av jod i sköldkörteln och förhindrar en ackumulering där. De bildas vid hydrolys av glukosinolater som exempelvis tiocyanater och isotiocyanater. Goitrogenerna stimulerar hypofysen att frisläppa ett tyroidstimulerande hormon (TSH) som sedan stimulerar tillväxt av sköldkörtelvävnad och så småningom leder till struma. Isotiocyanater är inte bara goitrogena utan är också irriterande för huden och mukösa membran och slemhinnor. Däggdjur som äter stora mängder isotiocyanater kan lida av deras toxiska effekter från nitriler som innehåller en cyanogrupp (CN) men skiljer sig från cyanider och ibland goitrogena effekter som inverkar på sköldkörtelns funktion.
Glukosinolater och deras nedbrytningsprodukter kan ge giftverkan på framför allt enkelmagade djur.