Utseende
Tidlösa är en flerårig ört som blir 10–30 cm hög. Örten är kal och har en knölformad jordstam omgiven av bruna papperslika fjäll. Bladen sitter i en ganska kraftig rosett från jordstammen. De är brett lansettlika och glänsande mörkgröna. Blomkalken utgår direkt från jordstammen. Den har en mycket lång och smal pip och sex avlånga flikar som är blekt rosa till violetta. Tidlösa blommar i september–oktober och blomningen börjar inte förrän bladen vissnat bort. Frukten är en kapsel med tre rum som är två till fem centimeter lång.
Förekomst
Tidlösa förekommer i sydöstra Sverige. Det är en odlad art men förekommer ibland förvildad eller kvarstående i tidigare odlade områden. Den trivs på öppna, näringsrika marker, så som fuktängar, vägrenar och gräsmattor.
Påverkan på djur
Tidlösa innehåller gift som påverkar celldelningen. Symtom uppvisas ofta inom 2–6 timmar efter intag, men kan dröja upp till omkring 48 timmar.
Vävnader där celldelningen går snabbt, till exempel slemhinnor i magtarmkanalen, drabbas först och hårdast, i form av till exempel inflammation i svalget (faryngit), inflammation och sår i munnen (stomatit), ökad salivering, kolik, blodig diarré, mag-tarminflammation (gastroenterit), diarré som kan vara gulbrun, grönaktig eller blodig och illaluktande, eller frekvent avföring (tenesmus).
Skador på blodkärl och centrala nervsystemet ligger också bakom en stor del av de kliniska symtomen, och under förloppet kan även lever, njurar och andra organ skadas. Det förekommer därför ett brett spektrum av symtom, som svårigheter att svälja (dysfagi), tandgnissling, illamående, kräkningar, njurskador med blod i urinen (hematuri), ökad eller ingen produktion av urin (polyuri respektive anuri), njursvikt, påverkad medvetandegrad, koordinationsstörningar (ataxi), kramper, förlamning, minskad mjölkproduktion, koagulationsrubbningar och andningssvårigheter (dyspné).
Så småningom uppstår cirkulationsstörningar, med lågt blodtryck (hypotoni), sänkt kroppstemperatur (hypotermi) kalla extremiteter, samt störningar av hjärtrytmen, nedsatt allmäntillstånd, konvulsioner och förlamning. Till slut dör djuren i andnings- eller cirkulationssvikt ända upp till sju dagar efter intaget. Dödligheten vid andningsförlamning är 25–50 procent.
Toxinerna utsöndras i mjölken även från symtomfria djur och kan förgifta den diande avkomman.
Förgiftningsfall är vanligast hos nötkreatur och får, framför allt på våren då växterna är späda och på hösten då tidlösan blommar. Idisslare kan utveckla motståndskraft mot giftet och är därför mindre känsliga för förgiftning av tidlösa än hästar och grisar. Fall finns även dokumenterade på hund.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten är giftig, framför allt frön, lök och blommor. Den högsta koncentrationen av gift finns i tidlösa under sommaren.
Giftinformation
Alla delar av tidlösa innehåller tropololalkaloiderna colchicin, colchicein, colchicosid och demecolcin. Colchicin är mer toxisk och finns i alla delar på växten. Innehållet av colchicin varierar mellan 0,25 och 1,23 procent och den högsta koncentrationen finns i löken (ca 0,8 procent av lökens vikt). Blommorna innehåller omkring 0,1 viktprocent colchicin. Vid doser på 0,25 mg/kg kroppsvikt har tidlösa en laxerande effekt. Vid högre doser är colchicin ett potent toxin för magtarmkanalen och orsakar svårbehandlade multiorganskador. I många avseenden yttrar sig colchicinförgiftning som arsenikförgiftning. Målorgan för colchicin är slemhinnan i magtarmkanalen, celler, benmärg, blodkärl, perifera och centrala nervsystemet, glatt och tvärstrimmig muskulatur, njurar, lever och har även fosterskadande (teratogena) effekter.
Colchicin absorberas långsamt i kroppen och har en latenstid som sträcker sig från 2–6 timmar och ända upp till 48 timmar innan symtomen visar sig. Latenstiden är beroende av dosens storlek. Under latenstiden genomgår colchicinet en oxidativ omvandling i tarmen varefter giftet absorberas snabbt och kommer in i den enterohepatiska cirkulationen. Colchicin förhindrar normal celldelning genom att binda till cellproteinet tubulin och avbryta spindelbildning, varvid mitosen avstannar i metafasen. Mitoshämningen når sitt maximum efter omkring tio timmar, vilket kan förklara den relativt långa latenstiden. Det påverkar främst celler med en hög grad av regenerering och metabolism, som benmärgen och tarmens epitel.
Colchicinet korsar blod-hjärnbarriären och ger först en stimulering av det centrala nervsystemet följt av problem med nerverna som för information till och från hjärnan och ryggmärgen (perifer neuropati), förlamning av perifera nerver via en blockering av muskeländplattorna samt nervinflammation (neurit), benmärgssuppression och hjärtkärlkollaps. Kapillärerna är speciellt utsatta för skada och giftet orsakar dilatation och slutligen allvarlig skada på blodkärlen. När tidlösa äts påverkar de kapillärskadande ämnena främst mun- och magslemhinnorna. Utsöndring av colchicin via njurarna och i mjölken hos lakterande djur är också mycket långsam. På grund av den långsamma utsöndringen av colchicin är risken stor för kumulativ förgiftning, eftersom det lätt sker en gradvis ökning av giftkoncentrationen som kan nå en toxisk nivå.
Giftet går över i mjölken och kan förgifta den som dricker.