Ektoparasiter hos get
Andra sjukdomsnamn: Ohyra, Hudparasiter
Ektoparasiter kan orsaka klåda, irritation och förstörda hudar. Getterna kan bli oroliga och mjölkgetter kan gå ner i mjölkproduktion. Sarcoptes- och psorptesskabb är anmälningspliktiga. Scrapie är en viktig differentialdiagnos när getter kliar sig.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Förekomst
Löss förekommer i de flesta getbesättningar, särskilt under stallsäsongen. Det finns både pälsätande (Bovicola caprae) och blodsugande löss (Linognatus stenopsis).
Benskabb (Chorioptes bovis var caprae (syn. Choriptes caprae)) har tidigare setts främst hos angoragetter i Sverige. I en pilotstudie från 2021 i mjölkgetbesättningar togs samlingsprov för PCR-analys av Chorioptes bovis och där var sju av åtta gårdar positiva. På två av gårdarna utfördes uppföljande provtagning med direktmikroskopering av skrapprover för Chorioptes bovis, där parasiten påvisades på båda gårdarna. Getterna i denna studie hade inga eller mycket lindriga symtom. Hårsäckskvalster (Demodex caprae) kan förekomma i enstaka fall, särskilt hos unga getter. Sarcoptes scabiei och Psoroptes ovis finns normalt inte på svenska getter och är anmälningspliktiga. Knott, fästingar och flugor förekommer under betessäsongen som hos andra lantbruksdjur.
Symtom
Klåda, irritation, oro, nedsatt foderlust, försämrad kondition, håravfall.
De hudlevande lössen är klart synliga för blotta ögat, särskilt över rygg och kors. Lusäggen, gnetterna, kan i gott ljus ses fästade vid håren. Ofta ser man också på raggen att getterna har klåda.
Hårsäckskvalster (Demodex caprae) kan ge follikulit, främst i ansikte och på ögonlock: Små papler och noduler fyllda med gråaktigt exsudat, hyperkeratos och alopeci. Enstaka getter drabbas. Ofta ses ingen klåda.
Benskabb (Chorioptes) ses främst plantart och palmart på benens distala delar, men även andra delar av kroppen kan drabbas. Huden uppvisar fuktande eksem med papler och krustor och håren tovar ihop sig. Klåda är inte alltid förekommande. Sekundära angrepp av främst stafylokocker är vanligt.
Psoroptes ger symtom i form av krustor, håravfall och intensiv klåda främst på skuldror och rygg men även i ansikte, öron och nacke.
Sarcoptes (huvudskabb) ger klåda, vätskande eksem och sår som börjar på huvudet, men på get kan även hyperkeratos över hela kroppen ses.
Flugor kan lägga ägg i fuktig och smutsig päls varefter larverna kan penetrera huden och ge omfattande skador samt även leda till dödsfall. Angreppen kan ses vid hornbasen på behornade getter eller runt bakdelen om getterna haft diarré.
Flugor kan även irritera getterna samt ge upphov till sår och skador samt sprida sjukdomar som mastit och ögoninfektioner.
Fästingar kan ge fästingburna infektioner (anaplasmos, TBE, babesios), men det är oklart hur situationen är i Sverige.
Differentialdiagnoser
Stafylokockdermatit, dermatofilos/streptotrikos (Dermatophilus congolensis), orf, ringorm, scrapie, fotosensibilitet, hudallergiska reaktioner, proteinbrist (utfodring, sjukdom, endoparasiter), mineralbrist (zinkbrist, jodbrist (struma) etcetera), frostskador, pemfigus mm. Diff till benskabb är även Strongyloides papillosus.
Etiologi och patogenes
Arter av ektoparasiter
- Pälslusen (Bovicola caprae)
- Blodsugande lus (Linognathus stenopsis)
- Benskabb (Chorioptes bovis var caprae)
- Hårsäckskvalster (Demodex caprae)
- Fårskabb, Psoroptes ovis, anmälningspliktig
- Huvudskabb (Sarcoptes scabiei var caprae), anmälningspliktig
Smittvägar
Via livdjur. Löss och skabbkvalster anses generellt sett vara värddjursspecifika men Bovicola ovis kan spridas från får till getter och Chorioptes bovis mellan get och får.
Provtagning och diagnostik
Lössen är synliga för blotta ögat.
Skabbkvalster kan påvisas genom hår- och skrapprov som skickas till SVA, parasitologisk diagnostik. För diagnostik av löss, Chorioptes och Psoroptes kan hår med fördel maskinklippas från drabbat område. Chorioptes och Psoroptes kan även påvisas i ytliga skrapprover. Demodexkvalster kan ses i mikroskop i exsudat från papler eller i djupa skrapprover där hårsäckarna klämts. Sarcopteskvalster lever intradermalt och kan diagnostiseras i ganska djupa skrapprov.
Behandling och profylax
Det finns nästan inga preparat godkända för get. För mjölkgetter är det särskilt viktigt att använda preparat som kan användas för djur som producerar mjölk avsedd för humankonsumtion.
Löss kan behandlas med pour-on-preparat innehållande flumetrin, deltametrin eller avermektin eller foximlösning. Skabb kan behandlas med flumetrin, avermektin eller foxim.
Preparat som innehåller fipronil får inte ges till livsmedelsproducerande djur.
Fluglarvsangrepp kan behandlas genom att:
- klippa päls runt området för angreppet samt skölja med jodopax, klorhexidin eller väteperoxid
- plocka bort larverna
- eventuellt komplettera med antibiotika och dränering vid djupare sår
- eventuellt applicera deltametrin direkt på affekterat område för att avdöda larverna
Fluglarvsangrepp förebyggs genom att getterna hålls klippta, särskilt baktill. Diarré, särskilt på bete ska uppmärksammas och åtgärdas. Sår ska tas omhand.
Undvik livdjursinköp och om livdjur måste köpas in ska de stå i karantän en tid.
Ohyra förebyggs också genom att stärka getternas motståndskraft. Nedsatta djur är betydligt mer mottagliga för ektoparasiter.