Utseende
Besksöta är en slingrande halvbuske som kan bli upp till två meter hög. Den är illaluktande och illasmakande. Bladen är äggformade och har två bladflikar vid basen. Blommorna är mörkt violetta och har hopstående, gula, ståndare. Bären är äggformade och glänsande röda.
Förekomst
I Sverige finns besksöta upp till Medelpad. Den trivs bäst på fuktiga marker, i strandsnår, i vass, stränder och skräpmark (ruderatmark). Finns även som prydnadsväxt.
Påverkan på djur
Allmänna symtom vid förtäring av besksöta är salivering, inflammation och sår i munnen (stomatit), kolik, kräkning, diarré, depression, försämrad koordination och hjärtstillestånd. Utöver nedanstående djurslag kan även gris och hund drabbas.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten är giftig, men omogna, gröna bär är giftigast, följda av löv och skott. Giftinnehållet i bären minskar med mognad och helt mogna bär är inte giftiga. Det giftiga ämnet solanin bryts inte ner av torkning och nerbrytning vid ensilering kan inte garanteras.
Giftinformation
Besksöta innehåller alkaloider, bland annat solanin, solanidin, soladulcin, solamarin, soladulcamaridin, soladulcidin, solamargin, solasodin och tomatidin. Alkaloiderna orsakar irriterade slemhinnor, hemolys, centralnervösa symtom följt av förlamning, ökad livmodertonus, njurskador i samband med utsöndring och andningsförlamning.