Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Många fynd i landet av virus som orsakar duvpest och newcastlesjuka

2018-11-05 av:
Statsepizootologen

Under sensommaren och hösten 2018 har sjuklighet och ökad dödlighet hos vilda duvor observerats, först i västra Sverige och senare även i Stockholm och Enköpingstrakten. För att klarlägga bakomliggande orsaker har döda duvor fortlöpande undersökts inom ramen för SVA:s viltsjukdomsövervakning. SVA har med molekylärbiologiska analyser kunnat visa att duvorna varit infekterade med en virulent form av aviärt avulavirus typ 1 (AAvV-1). Viruset som påvisats tillhör en genotyp inom AAvV-1 som är anpassad till duvor (pAAvV1), och som i dagliga tal kallas för duvpest. Förhöjd sjuklighet och dödlighet hos duvor har även rapporterats från delar av Skåne och från Kalmartrakten. Även där kan duvpest misstänkas.

Flera undervarianter av duvpest förekommer

Duvpest påvisades första gången i slutet på 1970-talet i Mellanöstern och spreds ganska snabbt till Europa under början av 1980-talet. Första gången viruset påvisades i Sverige var 1983, och vid mitten på 80-talet nåddes en global spridning. Sedan början av 00-talet har sporadiska utbrott inträffat bland vilda duvor i olika delar av landet. Med åren har virusets arvsmassa förändrats successivt, vilket har lett till att det idag förkommer flera undervarianter av duvpest. Under 2017 rapporterades fall av duvpest från 15 EU länder, däribland Sverige.

Fjäderfä drabbade av newcastlesjuka nära område där duvpest konstaterats

Viruset som ger upphov till duvpest, pAAvV1, är virulent även för fjäderfä och ger då upphov till newcastlesjuka (Newcaste disease, ND). ND lyder under epizootilagen och bekämpningen styrs av EU-direktiv, där åtgärderna är desamma oavsett om det är klassisk ND, förorsakad av AAvV-1, eller om det är pAAvV1 som är orsak till utbrotten. Under det senaste decenniet har det varit åtta utbrott av ND, varav tre under 2017. Den senaste gången som utbrott hos fjäderfä orsakades av duvpest var dock 2011.

Just detta hände i slutet på oktober, då en värphönsbesättning med 5 000 djur drabbades av ND. Besättningen är belägen i närheten av det område där duvpest tidigare hade konstaterats bland vilda duvor. Hönsen skickades till SVA för obduktion, och molekylärbiologiska och virologiska undersökningar visade att de var smittade med pAAvV-1. Analys av delar av virusets arvsmassa visar att det virus som påvisades hos värphönsen är mycket likt det virus som just nu orsakar sjuklighet och ökat dödlighet hos vilda duvor.

Extra fokus på goda hygienrutiner krävs

De många fynden i viltövervakningen tyder på en omfattande cirkulation av viruset bland vilda duvor, och med detta ett generellt högre smittryck bland vilda fåglar. Av tidigare erfarenhet är det också känt att hösten och vintern är den period då vi kan förvänta oss att fågelinfluensa återigen introduceras och sprids hos vilda fåglar i landet. För att förebygga introduktion av allvarliga virusinfektioner i fjäderfäbesättningar krävs nu därför extra fokus på goda hygienrutiner under de kommande månaderna, så att direkta och indirekta kontakter mellan tamfåglar och vilda fåglar undviks. Produktionsformer där djuren hålls under en längre tid, så som fallet är med värphöns, löper särskild risk.

Taggar: