Kartläggning av strukturer inom viltområdet, nätverk, kommunikationsvägar, samt rutiner för insamling av prover rörande sjukdomsövervakning och utbrott i den vilda faunan.

System för sjukdomsövervakning i den vilda faunan (däggdjur och fåglar) skiljer sig avsevärt från de rutiner som finns gällande tamdjur. Ingen äger ett vilt djur. Det finns ingen daglig tillsyn eller övervakning av hälsotillståndet. Det finns inga hälsoövervakningsprogram av den typ som finns för tamdjur.

Sjukdomar finns dock i de flesta populationer, men kan undgå upptäckt under lång tid. Den vilda populationen kan vara en reservoir eller vektor för allvarliga infektioner som kan överföras till tamdjur och människor..

De flesta övervakningsprogram av sjukdomar bland vilda djur världen över är en passiv övervakning där döda eller sjuka djur tas till ett laboratorium för undersökning. Men för att få en heltäckande övervakning av de sjukdomar som finns hos vilt måste både en passiv och aktiv övervakning ske. Detta för att utöver akuta sjukdomsutbrott kunna kartlägga sjukdomars utbredning och identifiera vilt som reservoar.