Gå direkt till innehåll

Johannesört

( Hypericum spp. )
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.

Johannesört orsakar ökad känslighet för solljus (fotosensibilitet) hos djur med ljus hud eller päls. Hästar är känsligast för förgiftning.

 Johannesört

Utseende

Johannesört är en flerårig ört som blir 30–80 cm hög. Stjälken är förgrenad med en kompakt tvåkantig och kal stam. Bladen är 1–2,5 cm långa med en smal elliptisk till oval form och har genomskinliga körtelprickar. Blomman är 1,5–3,5 cm bred. Den har fem gula, svartfläckiga och strimmiga kronblad och fem fria spetsiga foderblad med tre nerver. De klargula blommorna sitter i ett mångblommigt knippe i stjälkens topp. Både foderblad och kronblad har oskaftade svarta körtlar. Johannesört blommar i juli till september. Frukten är en kapsel som är indelad i tre rum.

Förekomst

Johannesört förekommer allmänt från Skåne upp till Uppland och mer sällsynt upp till Ångermanland.

Johannesört växer främst på soliga öppna platser och mager mark som i steniga backar, ensnår, på varma klippavsatser, bergknallar, ängsmark och skogsbryn.

Påverkan på djur

Det vanligaste effekten av förgiftning med johannesört är en primär fotosensibilisering, vilket innebär att ljus hud särskilt på tunnhåriga hudområden, såsom ögonlock, mule och juver, som utsätts för solen blir allvarligt solbränd redan vid normal exponering för solljus.  Kliniska tecken uppstår 1–21 dygn efter att ha betat eller ätit kontaminerat grovfoder, och förgiftningen är kumulativ vilket innebär att effekterna blir värre för varje gångs som djuret äter av växten. Den fototoxiska reaktionen kan leda till allvarlig inflammation med sårbildning, kraftig klåda (pruritus) i drabbad hud, rodnad (erytem), solbränna, hudavlossning. I Nya Zeeland har man hos får på extensivt bete där johannesört förekommer iakttagit en extrem känslighet för beröring och kontakt med kallt vatten (hyperestesi).

Det finns uppgifter om att även lever, njurar, centrala och perifera nervsystemet kan drabbas, men det är inte fastställt vilka ämnen i växten som orsakar detta. Det kan ge symtom som aptitlöshet, anorexi, salivering, rastlöshet, diarré, feber, svaghet, förlamning, konvulsioner, snabb puls, irriterade ögon, synrubbningar, blindhet, vinglig gång och koma och ökad urinutsöndring (diures). Eventuell leverskada verkar inte ge upphov till sekundär fotosensibilitet.

Fall av förgiftning har rapporterats men är ganska ovanliga eftersom det krävs en relativt stor mängd växtmaterial för att ge symtom. De djurslag som oftast drabbas är nötkreatur och får. Hästar är känsligast och det finns rapporter om förgiftningsfall på betande hästar i Tjeckien. Getter är minst känsliga för förgiftning. Johannesört har även orsakat hudproblem hos kaniner och grisar.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela johannesörten är giftig; stjälkar, blommor och löv. Johannesört är giftig vid alla utvecklingsstadier men de unga plantorna är smakligare.

Bete Skadligt
Ensilage Okänt
Skadligt
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Johannesört innehåller essentiella oljor, flavonoider (bland annat biflavonoider), tanniner (oligomera procyanidiner), fenol-karboniska syror, xanthoner, fluoroglucinderivat (bland annat hyperforin) och omkring 0,1 procent naftodiantronderivat (hypericin och liknande röda pigment) med fotosensibiliserande egenskaper. Förutom tanniner och polyfenolderivat som hypericin och fagopyrin, innehåller johannesört det effektiva antibakteriella hyperforinet i relativt hög koncentration. 

Det fotodynamiska pigmentet (hypericin) är ett rött fluoroscerande ämne som finns i de svarta körtelprickarna som är spridda över ytan på löven, stjälkarna och kronbladen på johannesört. Hypericin absorberas i de flesta fall i oförändrad form från magtarmkanalen till blodet och når huden i sin ursprungliga form där det stannar kvar. Det fotoaktiva ämnet stimuleras genom solljus och utlöser oxidationsprocesser som orsakar cellskador och inflammation. Därmed blir djuren känsliga för solljus genom primär fotosensibilitet, framför allt på områden med ljus eller opigmenterad hud och päls. Även hårlösa kroppsdelar som ögonlock, mular och juver är känsliga. Fotosensibilisering liknar solbränna men har ett snabbare förlopp och är associerad med olika våglängder på ljuset. Hypericinet aktiveras i närvaro av syre och ljus och gör så att röda blodkroppar (erytrocyter) hos djur med ljus hud reagerar.

Fotosensibilisering i huden omfattar skador på kapillärväggar, Fotosensibiliseringen kvarstår under lång tid, vilket innebär att ett fortsatt intag av johannesört leder till en allt allvarligare fotosensibilisering. Primär fotosensibilisering inkluderar inte leverskada.

Reaktionen är allvarligast om den färska växten betas, men fotosensibilisering kan också uppstå från den torkade växten även om ca 80 procent av hypericinet försvinner vid torkning. Kliniska tecken förekommer 48h till 21 dagar efter att djuret har betat johannesört eller ätit kontaminerat hö eller grovfoder. Fördröjningen beror på tiden som behövs för att hypericin ska nå en kritisk koncentration i huden, men även på intensiteten och varaktigheten av solljus som djuren exponeras för.

Senast uppdaterad : 2021-06-14