Gå direkt till innehåll

Kvarka hos häst, Streptococcus equi

Streptococcus equi (kvarka)

Häst

Kvarkautbrott rapporteras ständigt hos hästar i Sverige och andra länder. Hästarna får ofta en allvarlig och smärtsam luftvägssjukdom med variga bölder i huvudets lymfknutor, men symtomen kan i vissa fall vara lindriga och likna en vanlig förkylning. Tysta smittbärare förekommer.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Utbrott av kvarka sker årligen hos hästar i Sverige och övriga världen. Under femårsperioden 2016-2020 anmäldes i snitt 76 stall med utbrott av konstaterad kvarka per år i Sverige. Bara den först diagnostiserade hästen i ett stall anmäls som ett utbrott. Ett utbrott kan alltså omfatta flera insjuknade hästar.

Flertalet av kvarkautbrotten i Sverige tycks vara förknippade med ankomst av en ny häst, ofta via försäljningsstall. I en undersökning av svenska kvarkautbrott hade nya hästar anlänt till gården de senaste 2 månaderna hos 92 procent av gårdarna med kvarka, och det gällde hästar från en hästhandlare hos 79 procent. 53 procent av de nya hästarna på dessa gårdar blev själva sjuka i kvarka (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Prover som kommer in till SVA och är positiva för kvarka visas på vår Karta över positiva kvarkaprover som uppdateras dagligen. Misstänkta och konstaterade fall av kvarka som rapporterats till länsveterinärer presenteras i Smittoinfo på Svensk Travsports webbplats. Det kan förekomma ett mörkertal utöver dessa rapporter, eftersom några hästar med kvarka kanske inte veterinärundersöks. När stallar som listats på Smittoinfo senare förklaras fria från kvarka brukar ingen särskild information om detta läggas ut.

Symtom

Häst med kvarkaböld.
Häst med kvarkaböld. Foto återgivet med tillstånd av Jeanette Flensburg

Hästar insjuknar ofta i varierande grad vid ett kvarkautbrott, och vissa hästar utvecklar inga symtom alls. I lindriga fall av kvarka ses bara något av symtomen näsflöde, hosta, kortvarig feber eller svullnader, vilket hästägaren kan missta för en enklare förkylning.

En mer klassisk symtombild för kvarka är att det börjar med feber (>38,5º C) och nedsatt allmäntillstånd som ofta uppträder 24-48 timmar innan hosta och näsflöde ses. Näsflödet är ofta varigt (gult, tjockt), men kan vara tunt och genomskinligt i början som vid en virusinfektion. Lymfknutorna i huvud och hals svullnar, och bölder kan spricka upp, till exempel mellan ganascherna. Svullna och spruckna lymfknutor orsakar förträngningar i de övre luftvägarna som i sin tur kan ge nedsatt foderlust, sväljningssvårigheter och missljud. Det är inte ovanligt att hästarna blir ovilliga att röra sig. En del får svullna ben, vissa tappar i vikt. I svåra fall förekommer kraftiga andningssvårigheter, vilket kan kräva kirurgiskt strupsnitt (trakeotomi) för att skapa fria luftvägar. Äldre hästar visar ofta mildare och kortvarigare symtom än unga. Många gånger kvarstår kvarkainfektionen i hästens luftsäckar utan att några tydliga symtom ses utåt.

Häst med varigt nosflöde på grund av kvarka.
Häst med varigt nosflöde på grund av kvarka. Foto återgivet med tillstånd av Jeanette Flensburg.

I en svensk undersökning av 24 gårdar med kvarka visade över hälften av de sjuka hästarna symtom under 2–4 veckor. Utbrotten på gårdarna pågick mellan 6-125 dagar, median 44 dagar (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Några av de allvarliga följdsjukdomar som kan förekomma vid kvarka är: 

  • Lunginflammation (pneumoni) och lungsäcksinflammation (pleurit).
  • ”Kastad kvarka”, spridning av invärtes bölder i kroppen, exempelvis till lungor, tarmkrös, lever, mjälte, hjärna med mera, som kan orsaka ospecifika symtom som låggradig feber, avmagring, nedsatt prestation, och förändringar i blodbilden.
  • Anasarka (purpura hemorrhagica), en immunmedierad blodkärlsinflammation (vaskulit) som orsakar kraftig vätskeansamling (ödem) i kroppen, med svullnader av huvud, bål och ben. 
  • Immunmedierad muskelinflammation (myosit).

Smittämne

Kvarka orsakas av betahemolyserande streptokockbakterier, Streptococcus (S.) equi subspecies equi, i dagligt tal kallad endast Streptococcus equi. Bakterien är en grampositiv kock som tillhör Lancefield grupp C.

Streptococcus zooepidemicus – en annan streptokock

Även en annan streptokock, Streptococcus equi subspecies zooepidemicus, ofta benämnd Streptococcus zooepidemicus, kan förekomma i luftvägsprover från hästar. S. zooepidemicus tillhör liksom kvarkabakterien Lancefield grupp C streptokocker. S. zooepidemicus förekommer ibland i lågt antal i näsa och svalg hos friska hästar. Mikroorganismer som man hittar hos friska djur, men som kan orsaka sjukdom under vissa omständigheter, kallas opportunistiska patogener. Sådana förhållanden kan exempelvis vara nedsatt immunförsvar, annan infektion eller skadad vävnad.

Streptococcus zooepidemicus orsakar ibland symtom på övre luftvägsinfektion hos hästar. Det kallas ofta för ”kvarkaliknande sjukdom” och hanteras som kvarka när den ger liknande symtom som kvarka hos ett flertal hästar. Ibland misstänks då att det först varit en smittsam virusinfektion, som banat väg för streptokockinfektionen.

Streptococcus zooepidemicus kan även orsaka andra opportunistiska infektioner hos häst, som livmoderinflammation (endometrit), juverinflammation (mastit), sårinfektioner, sepsis (blodförgiftning) hos föl, lunginflammation och bölder. Bakterien påträffas även hos flera andra djurarter, hos vilka smittan kan vara symtomfri eller orsaka en infektion.

Streptococcus zooepidemicus orsakar i sällsynta fall infektion hos människor, bland annat i slemhinnor, luftvägar, leder och hjärnhinna, blodförgiftning samt bölder.

Smittvägar

Kvarka är en mycket smittsam sjukdom. Kvarkabakterien förekommer i nässekret, svalg och bölder hos smittade hästar. Gemensamma vattenhoar i hagar kan vara ordentligt kontaminerade. Smitta kan även ske via utrustning och människor om bakterier finns på utrustning, kläder eller otvättade händer.

Bakterien utsöndras via nosen från den insjuknande hästen 24-48 timmar efter första febertoppen. Hästar som inte längre har synliga symtom kan ändå utsöndra S. equi ytterligare två till tre veckor eller i vissa fall ännu längre. Modern forskning visar att kvarka kan spridas även via sådana symtomlösa smittbärare. Hos dessa lever bakterien vidare i luftsäckar eller bihålor och kan utsöndras då och då (intermittent) till omgivningen.

Patogenes

Inkubationstiden är 3-14 dagar. Kvarkabakterien kommer in i kroppen genom hästens mun eller nos och fäster på slemhinnan, penetrerar cellerna och sprids snabbt till lymfvävnaden i övre luftvägarna. Streptococcus equi är försedd med en kapsel av hyaluronsyra och vissa proteiner som hindrar hästens immunsystem att identifiera och döda bakterien. Dessutom innehåller kvarkabakterien enzymer som skadar vävnaden och leder till att bölder bildas.

Svullna lymfknutor (lymfadenopati) och bölder (abscesser) bildas därför inom de första dygnen och utsöndring av bakterier till näshålan påbörjas. I början kan det vara svårt att påvisa bakterier med ett nässvabbprov, men chansen ökar 24-48 timmar efter första febertoppen. Infektionen sprids ofta till luftsäckarna på sidorna av svalget genom att bölder i lymfknutor bakom svalget (retrofaryngeala lymfknutor) öppnar sig med en sårgång (fistel) till luftsäckarna intill, så att slem och var ansamlas där (empyem).

I en liten andel fall kvarstår infektionen i luftsäckarna och varet där bildar så småningom intorkade klumpar eller "stenar", så kallade konkrement (”chondroids” på engelska). En låggradig infektion kan kvarstå i veckor och månader utan att symtom syns utåt. I en annan komplikation, kastad kvarka, lyckas immunförsvaret inte avgränsa infektionen till huvud och hals, utan bakterien sprids via blodet eller lymfsystemet i kroppen och infekterar andra organ med nya bölder.

Diagnos

En misstänkt diagnos om kvarka kan ställas på kliniska symtom och sedan konfirmeras med påvisande av bakterien med PCR eller odling. Kvarka är anmälningspliktigt redan vid klinisk misstanke. 

Vid misstanke om kvarka rekommenderas undersökningen kvarka-PCR framför enbart odling, på grund av högre sensitivitet (färre falskt negativa prover, kan dock förekomma sporadiskt). Kvarka-PCR detekterar och skiljer ut S. equi och S. zooepidemicus. Metoden spårar smittämnenas arvsmassa. Prover för PCR analyseras vid SVA på ankomstdagen och svar går ut samma dag. Om insänt material för PCR inte är ESwab eller sköljprov odlas provet dag ett och tas vidare till PCR från odlingsplattan dag två.

Bakterieodling är ett alternativ till eller kan komplettera PCR, exempelvis när andra bakterieinfektioner också kan vara av intresse, eller om resistensbestämning önskas, till exempel vid känd överkänslighet mot penicillin.En första bedömning skickas vanligen ut dagen efter utodling.

Kvarkabakterien är i en del fall svår att isolera från den sjuka eller misstänkt infekterade hästen. Om hästen trots negativt provsvar från laboratoriet visar kvarkaliknande symtom med smittspridning till andra hästar, kan kvarka därför inte uteslutas. Utbrottet bör då hanteras som kvarka, med isolering av stallet.

Vid olika komplikationer till kvarka kan diagnostiken vara utmanande. Det kan vara svårt att påvisa själva bakterien. Överväg serologisk undersökning (påvisande av antikroppar i blodet) i sådana fall. Invärtes bölder vid kastad kvarka kan till exempel också ge anemi, låggradig feber som svarar på penicillin, förhöjda blodvärden av fibrinogen och globuliner. Vid anasarka är leukocytokastisk vaskulit en typisk bild i hudbiopsi.

Serologi med påvisande av antikroppar mot S. equi i serum kan användas i utredningar, till exempel vid screening av nytillkomna hästar, misstänkt exponerade hästar eller kroniska smittbärare samt vid utredning av anasarka och andra komplikationer till kvarka. De flesta hästar som exponerats för kvarkasmitta bildar antikroppar i blodet (serokonverterar) under en tid, men inte alla. Om antikroppstestet används för utredning om smitta har förekommit i en besättning rekommenderas därför att provta flera individer. Ibland kvarstår antikropparna en tid efter att bakterierna försvunnit. Ibland kvarstår istället bakterien utan att antikroppar kan påvisas. Därför kan olika undersökningar behöva komplettera varandra.

En positiv antikroppstiter betyder alltid att hästen träffat på kvarkabakterien någon gång. För att undersöka om smittan är kvar i kroppen kompletteras då med bakteriologisk undersökning (PCR eller odling). Om ingen bakterie kan påvisas i två prov med 10-14 dagars mellanrum (negativa prover) betyder det i de flesta fall att ingen aktiv smitta pågår.

Differentialdiagnoser till kvarka är framförallt luftvägsviroser såsom influensa, ekvint herpesvirus typ 1 (virusabort, EHV-1) eller typ 4 (rhinopneumonit, EHV-4) och rinitvirus. Det är vanligt att man hittar Streptococcus zooepidemicus, i dessa fall kan virus också ha förekommit. Andra bakterier som också kan orsaka symtom från luftvägarna är olika Actinobacillus spp och Bordetella bronchiseptica, då ofta sekundärt till viroser eller annat som sätter ner hästens immunförsvar, som till exempel stress vid transport, så kallad transportsjuka. Bakteriell bihåleinflammation (sinuit) kan i vissa fall ge liknande symtom som kvarka, men oftast med enkelsidigt näsflöde. Enkelsidigt näsflöde kan också ses vid svampinfektion, trauma eller tumör i näshålan, då är näsflödet också ofta blodblandat och/eller illaluktande. Bronkit och bronkiolit orsakad av överkänslighet/allergi kan ge hosta och näsflöde men aldrig feber. Differentialdiagnoser vid luftvägssymptom hos föl inkluderar förutom ovanstående ävennedre luftvägsinfektion med ”vanliga” streptokocker (S. zooepidemicus), lunginflammation orsakad av Rhodococcus equi samt hosta framkallad av spolmaskinfektion.

Provtagning

Se provtagningsinstruktion för detaljer. Använd remiss för PCR-analys (pdf) och remiss för bakteriologisk odling (pdf).

Provtagning vid akut kvarka

  • Nässköljprov för analys med kvarka-PCR rekommenderas, med god sensitivitet vid akut kvarka (84 procent). Kit för nässköljprov kan beställas från SVA.
  • I andra hand kan nässvabbprov med flockad nylonprovtagningspinne (till exempel eSwab eller FLOQswab) användas för kvarka-PCR, också med god sensitivitet vid akut kvarka (79 procent). Flockad provtagningspinnar (eSwab eller FLOQSwab) kan beställas från SVA. Samma slags provtagningspinne kan användas för bakterieodling, men skicka gärna två pinnar om både PCR och odling önskas.
  • Om två prover kombineras, till exempel både nässköljprov och nässvabbprov för PCR, ökar sensitiviteten (92 procent vid akut kvarka).
  • Traditionell provtagningspinne avsedd för bakterieodling har en sämre sensitivitet (53 procent vid akut kvarka), vilket innebär fler falskt negativa prover och rekommenderas därför inte.
  • Böldsekret (var) kan provtas med eSwab, för kvarka-PCR. Gärna i kombination med annat prov för att öka sensitiviteten.

Ta helst prov från flera hästar med symtom eftersom kvarkabakterierna kan vara svåra att få med i provet i akut skede, särskilt de första dagarna. Utsöndring av bakterier kan ofta påvisas först 24-48 timmar efter den första febertoppen. Provtagning kan utföras från denna tid och så länge som man misstänker sjukdomen. Se provtagningsinstruktion för detaljer.

När du tar prov från ett misstänkt indexfall av kvarka, kom ihåg att ange på remissen var hästen är uppstallad så att SVA kan rapportera konfirmerade fall till berörd länsveterinär.

Provtagning i kronisk fas av kvarka

    • Provtagning i kronisk/asymtomatisk fas (efter avläkning av kliniska symtom) för att identifiera tysta smittbärare, sker bäst med sköljprov från luftsäckarna med hjälp av endoskop, kombinerat med nässköljprov, och proverna bör analyseras med kvarka-PCR.
    • Om enbart nässköljprov görs rekommenderas att det upprepas tre gånger på grund av metodens sämre sensitivitet vid denna fas av infektionen (fler falskt negativa prover). Se provtagningsinstruktion för detaljer.

Se SVA:s film: Provtagning för Kvarka-PCR - nässköljprov

Provtagning för serologi för kvarka

Behandling

Det är viktigt att veterinär får undersöka hästar med misstänkta symtom för att kunna ta prover och eventuellt behandla hästen samt rekommendera andra åtgärder.

Sjukdomen tillåts oftast läka under vila och understödjande behandling. Ibland öppnas mogna bölder som inte spruckit. Antiinflammatorisk behandling kan ges vid behov för att minska feber, smärta och svullnad och det kan underlätta för hästen att äta och dricka. Lång konvalescenstid rekommenderas.

Man bör i princip inte använda antibiotika för behandling på hästar med kvarka där lymfknutorna hunnit bli förstorade om hästen är relativt pigg och opåverkad i övrigt, det vill säga den kan äta och andas utan allvarliga problem. Det förekommer att behandlade hästar inte utvecklar skyddande immunitet mot kvarka. Behandling kräver därför isolering från smittförande hästar. Annars kan de bli infekterade igen. Penicillin är förstahandsval om antibiotika krävs. Beta-hemolyserande streptokocker som grupp visar inga tecken på att utveckla resistens mot penicillin, vilket de däremot kan uppvisa mot trimetoprimsulfa.

Antibiotikabehandling kan övervägas i följande fall enligt ACIVM:s rekommendationer:

  • I tidigt skede med feber och allmänpåverkan innan bölder bildats, då antibiotika kommer åt bakterien bättre och behandling kan förhindra uppkomst av bölder. Vid allvarlig kvarka då hästen är kraftigt påverkad av sjukdomen, har ihållande feber, inte vill eller kan äta ordentligt och om den har andningssvårigheter på grund av förträngning i övre luftvägarna (ofta orsakat av en ansvällning av lymfknutor i svalget) kan antibiotika vara indikerat. Ibland krävs även annan behandling, som intravenöst dropp, sondmatning och/eller strupsnitt för att få fria luftvägar (trakeotomi).
  • Symtomlösa smittbärare med eller utan stenbildning (konkrement) i luftsäckarna kan behandlas med antibiotika lokalt efter avlägsnande av eventuella stenar via endoskopi samt eventuellt allmänbehandlas med antibiotika. Ibland krävs operation för att avlägsna stenarna.

Hästar som utvecklat anasarka behandlas med kortikosteroider. Antibiotika kan behövas i tillägg om en aktiv bakteriell infektion föreligger samtidigt eller om hästen löper stor risk att infekteras.

Isolering

För att snabbt begränsa smittspridning är effektiv isolering viktig. Separera omedelbart insjuknade hästar från friska djur. Tillämpa god handhygien, och använd separata kläder, skor och utrustning. Eftersom insjuknade hästar vanligtvis inte utsöndrar kvarkabakterier till omgivningen de första 24-48 timmarna finns en viss chans att begränsa omfattningen av utbrottet i ett tidigt skede.

SVA rekommenderar isolering i 4-6 veckor räknat från dagen för sista symtom hos den sista sjuka hästen, när det gäller hästar som varit sjuka i kvarka. Det gör vi även om det tekniskt sett skulle kunna vara tillåtet att tävla tidigare (se nedan). Vår rekommendation grundar sig på att kvarkabakterier i vissa fall kvarstår hos tillfrisknade hästar i en mängd som skulle kunna smitta andra, mottagliga djur, och ibland dyker nya fall upp även efter tre veckor.

Om sjuka hästar omedelbart har flyttats till isoleringsstall rekommenderar SVA en säkerhetsmarginal på minst 14 dagar, gärna 3 veckor, för de friska hästar som kan ha blivit exponerade för smitta, eftersom inkubationstiden kan uppgå till två veckor.

För rasthagar och beten där hästar med kvarka vistats, rekommenderar SVA att noggrant rengöra och desinficera kärl för vatten och foder, och att inte släppa dit nya hästar på 30 dagar. Dock är symtomlösa smittbärande hästar troligen en viktigare smittkälla än hagar och stall på gårdar som drabbas av upprepade kvarkautbrott över tiden.

I ridsportens svenska reglemente gäller den generella regeln med hästägarförsäkran (www.ridsport.se): Du intygar att hästen du anmäler till tävling, ”under de tre senaste veckorna - räknat från denna dag - inte har visat några tecken som kan tyda på smittsam sjukdom, att den under samma tid inte har vistats i ett stall där en smittsam hästsjukdom dig veterligen har förekommit, att den under samma tid inte heller på något annat sätt har varit i kontakt med en häst, som såvitt känt kan misstänkas ha haft eller ha en smittsam sjukdom, att den är erforderligt tränad för tävlingsdeltagande och att den i övrigt såvitt du vet är fullt frisk och att ovanstående också gäller fram till tävlingsdagen”.

I smittskyddsreglementet för Svensk Travsport anges att ett stall med sjuka hästar bör hållas isolerat i minst 20 dagar efter det att den sist insjuknade hästen inte längre visar symtom som näsflöde eller feber.

De brittiska och amerikanska riktlinjerna använder inga tidsgränser utan rekommenderar istället tre fria provtagningar av hästarna för att häva isoleringen.

Vid så kallad "kvarka-liknande sjukdom", med symtom som liknar kvarka och särskilt där fler än en häst insjuknat, rekommenderar SVA samma hantering och isolering som vid konstaterad kvarka, oavsett om S. equi har isolerats eller inte.

Stallrengöring och desinfektion

Vid rengöring skall särskild vikt läggas på gemensamma dricksvattenkällor som badkar och dylikt i hagar där kvarkabakterier från nässekret lätt hamnar och överlever.  

Se separat information: Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Profylax

SVA rekommenderar att skydda hästar mot kvarka och andra infektioner genom att använda mottagningsstall med separat utevistelse för nytillkomna hästar. Tidigast efter tre veckors karantän bör man ta in de nya hästarna i besättningen. Daglig temperaturkontroll är en enkel undersökning för att följa hästens hälsotillstånd under karantänen. Använd separata kläder eller speciella skyddskläder och skor samt håll god hygien med handtvätt och gärna handsprit före och efter besök i karantänsstallet.  

I de fall där ovan nämnda rutin ändå inte hjälpt mot smittspridning från symtomlösa smittbärare, krävs en större utredning för att hitta smittkällan. Tre fria nässvabbprov med en veckas intervall har använts för att få bukt med återkommande/långvariga problem med kvarka i stora besättningar.

Vaccinering är möjlig men det har visat sig svårt att få fram ett vaccin som är lätt att använda och ger ett långvarigt och täckande skydd. På världsmarknaden finns flera vacciner. För närvarande tillhandahålls inget kvarkavaccin i Sverige.

Se separat dokument: Checklista - Om en smitta drabbar stallet (pdf)

Prognos

Vanligtvis god, hos de allra flesta hästar avläker sjukdomen helt. Många hästar kan dock vara trötta efter sin sjukdomsperiod och flera veckors långsam upptrappning kan behövas.

Komplikationer till kvarka, som lunginflammation, kastad kvarka och anasarka kan uppträda. Enstaka hästar kan dö akut av lunginflammationen. Följdsjukdomarna kan också vara så allvarliga och svårbehandlade att hästarna avlivas. I två amerikanska studier av utbrott anges att 20 procent drabbades av komplikationer. Det är uppskattningsvis färre i Sverige, där vi ser ganska många relativt milda fall av kvarka. I en enkätundersökning av 24 gårdar med kvarka i Sverige uppgav dock hästägarna att 16 procent av hästarna fått någon form av icke-livshotande komplikation (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Genomgången sjukdom ger immunitet, som ofta anses räcka i flera år. Enstaka hästar blir som nämnts symtomlösa smittbärare.

Zoonosaspekt

Streptococcus equi subspecies equi smittar normalt inte människor. Enstaka fall av sjukdom orsakat av Streptococcus equi subspecies zooepidemicus förekommer dock (se ovan).

Vad säger lagstiftningen?

Kvarka är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar och smittämnen (saknr K4). Anmälan görs av veterinär vid klinisk misstanke och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Vanliga frågor och svar

 

Referenser

Boyle m fl. (2018) ACVIM Consensus Statement: Streptococcus equi Infections in Horses: Guidelines for Treatment, Control, and Prevention of Strangles—Revised Consensus StatementJVIM, 32 (2) 633-647.

Båverud, V, Johansson, S.K, och Aspan, A. 2007. Real-time PCR for detection and differentiation of Streptococcus equi subsp. equi and Streptococcus equi subsp. zooepidemicus. Veterinary Microbiology. 124: 219-229. 

Gröndahl, G och Ekmann, A. Kvarka och kvarkaliknande sjukdom på svenska hästar – Klinisk bild och ekonomisk betydelse. Veterinärkongressen 2019.

Lindahl, S, Båverud, V, Egenvall, A, Aspán, A och Pringle, J. (2013) Comparison of sampling sites and laboratory diagnostic test for Streptococcus equi subsp. equi in horses from a confirmed strangles outbreaks. Journal of Veterinary Internal Medicine, 27: 542-547. 

Pelkonen, S, Lindahl, SB, Suomala, P, Karhukorpi, J, Vuorinen, S, Koivula, I, Väisinen, T, Pentikäinen, J, Autio, T och Tuuminen, T. Transmission of Streptococcus equi Subspecies zooepidemicus Infection from Horses to Humans. Emerg Infect Dis. 2013 Jul; 19(7): 1041–1048. doi: 10.3201/eid1907.121365

Waller A. S. (2014) New Perspectives for the Diagnosis, Control , Treatment, and Prevention of Strangles in Horses. Vet Clin North Am Equine Pract, 30(3):591-607.

Waller, Paillot, Timoney. Review om kvarkabakterien - Journal of Medical Microbiology (2011), 60, 1231–1240.

Mer information

Hästnäringens Nationella Stiftelse:
Se upp med kvarka (pdf)

Sant och falskt om kvarka (pdf)

Vårdguide för hästar med kvarka (pdf)

Vad händer ekonomiskt när kvarkan slår till? (pdf)

Smittskydd på stuterier (pdf)

HästSverige:
Svenska forskningsstudier om kvarka

Forskning om dolda smittbärare av kvarka

Kvarkabakteriens proteiner

Forskning om nytt vaccin mot kvarka

Hästnäringens Nationella Stiftelse:
Hästnäringens Smittskyddspolicy

Jordbruksverket:
Anmälan - kliniskt fall av anmälningspliktig hästsjukdom (pdf)
Rapport - Indexfall av anmälningspliktig djursjukdom (pdf)

Beställ SVA:s analyser

Streptococcus equi (Kvarka)/zooepidemicus (PCR)
Luftvägspaket häst, inkl. kvarka (PCR)
Bakterieodling aerob, ett material

Beställ SVA:s produkter

Kvarka (Provtagningsmaterial nässkölj)
Provtagningspinne eSwab regular, 10 st
Provtagningspinne eSwab regular, 50 st
FLOQSwabs och NaCl för PCR-analys (ersätter eSwab som är restnoterad)

Hitta på denna sida