Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Surra (Trypanosoma evansi) hos häst

Surra kan drabba hästdjur och många andra djurslag. Sjukdomen orsakas av en blodburen parasit, Trypanosoma evansi, och sprids med bitande insekter. Smittan förekommer normalt inte i norra Europa. Surra är dödlig och symtomen är bland annat febertoppar, tilltagande blodbrist, avmagring, ödem och förstorade lymfknutor.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Surra har aldrig påvisats i Sverige. Norra Europa, Nordamerika, och norra Ryssland anses fria från sjukdomen.Trypanosoma evansi är tillsammans med T. equiperdum (som orsakar beskällarsjuka/dourine) en av de mest patogena trypanosomerna och med störst spridning i världen. Den orsakar stora ekonomiska förluster i animalieproduktionen. Surra förekommer från norra Afrika, Mellanöstern och södra delarna av forna Sovjetunionen till Sydostasien, samt i Syd- och Mellanamerika. Spridning till Sydamerika anses ha skett med export av kameler, hästar och mulor. Surra finns i alla afrikanska länder där kameldjur finns, och är den enskilt viktigaste orsaken till sjukdom och död hos kameler.

Inom EU finns smittan endemiskt i Turkiet och Bulgarien. Kanarieöarna drabbades 1995, förmodligen genom illegalt införda kameldjur från afrikanska länder. I Frankrike rapporterades ett fall 2006 med importerade kameldjur från Kanarieöarna. I Spanien rapporterades om sjukdomen hos en dromedar 2008 och ytterligare fall har sedan rapporterats mellan 2015 och 2017.

I vissa länder kan sjukdomen öka under regnperioder, vilket beror på att de smittförande flugorna ökar.

Symtom

Subakut, akut och kronisk form av surra finns beskriven. Inkubationstiden hos häst är en till fyra veckor, men kan ibland vara upp till åtta veckor.

Symtom: 

  • Återkommande feber med toppar på 41,5°C eller högre
  • Svaghet, trötthet och nedsatt allmäntillstånd
  • Nedsatt aptit
  • Bleka slemhinnor till följd av tilltagande blodbrist (anemi)
  • Kraftig viktnedgång
  • Vätskesvullnader (ödem) i ben, buk, penis, pung och juver
  • Punktformiga slemhinneblödningar, särskilt på tredje ögonlocket, liksom blödningar på övergång mellan slemhinna och hud
  • Blödningar i främre ögonkammaren
  • Förstorade lymfknutor och mjälte
  • Rörelsestörningar, beskrivna som att de snubblar på frambenen och drar bakbenen

Övriga symtom som kan ses är:

  • Nässelutslag (urtikaria), hudutslag som knutor och blåsor
  • Gulfärgade slemhinnor (ikterus)
  • Kastning (abort)

Sjukdomsförloppet varierar beroende på T. evansi-stammens virulens och känsligheten hos den smittade hästen. Djur som utsätts för stress, till exempel vid undernäring, dräktighet och arbete, är mer mottagliga för sjukdomen. I naiva populationer där sjukdomen inte förekommit tidigare ses ofta akuta sjukdomstecken och hög dödlighet, över 50 procent. I akuta fall dör hästen vanligen inom två till åtta veckor.

I endemiska områden kan hästar ha en viss motståndskraft mot sjukdomen. Då utvecklas mer kroniska eller subkliniska former, och det förekommer även friska smittbärare. Åsnor och mulor uppvisar mildare symtom än hästar. Mottagliga djur utöver hästdjur och kameldjur är bland annat hund och katt, vilka kan utveckla akut, fatal sjukdom. Även nötkreatur, hjortdjur och bufflar kan bli allvarligt sjuka. Får, get, gris och elefant utvecklar sällan allvarliga symtom, men de kan fungera som smittbärare (se smittvägar).

Smittämne (agens)

Trypanosoma evansi är en encellig parasit (protozo) som sprids mellan djur med hjälp av bitande insekter. En variant (ej egen art) av T. evansi är T. equinum, som förekommer i Sydamerika. Parasiten betraktas som den först beskrivna sjukdomsframkallande protozo hos däggdjur. Parasiten överlever inte utanför värddjuret.

Bland trypanosomerna är T. evansi den som kan infektera flest djurslag. Kamel- och hästdjur är extra känsliga.

En annan trypansom, T. equiperdum, orsakar beskällarsjuka eller dourine hos hästdjur.

Smittvägar

Trypanosoma evansi överförs mekaniskt av bitande, blodsugande flugor, framför allt genus Tabanus (hästflugor) och Muca spp, men även Lyperosia, Stomoxys (stallflugor) och Atylotus. Flugorna får parasiten på sina mundelar då de suger blod från infekterade djur och är som mest smittförande de första minuterna efter blodmålet. Smittrisken avtar sedan successivt och efter åtta timmar finns ingen smitta kvar på mundelarna.

Fladdermöss i Syd- och Centralamerika fungerar både som vektor och reservoar. Blodsmitta via till exempel kanyler som återanvänds till flera djur kan också ske. Smitta via mjölk och betäckning har förekommit.

Sjuka såväl som friska smittbärare fungerar som reservoar för T. evansi och smittreservoar varierar mellan olika områden. Den största risken för introduktion av smittan anses vara import av smittade djur. Om T. evansi introduceras med smittade djur till Europa är vilda djur som hjortar, vildsvin och gnagare möjliga smittbärare.

Hästdjur anges vara reservoardjur i Sydamerika. Capybara (vattensvin, världens största gnagare, cirka 75 kg, och släkt med marsvin) och fladdermöss är andra smittreservoar i Syd- och Centralamerika. I Mellanöstern och Afrika är kameldjur en viktig reservoar. I Kina anses hästar, mulor, bufflar och hjortar vara värddjur.

Patogenes

Smitta sker genom bitande flugor eller fladdermöss (se smittvägar), som deponerar protozoerna i blodet eller lymfan i samband med att de biter ett djur. I det akuta stadiet förstörs de infekterade röda blodkropparna av fagocyterande makrofager i levern, mjälten och lungorna. Det leder till hemolytisk anemi. När infektionen övergår i mer kronisk fas är hemoglobinbildningen i levern ofta nedsatt. Cellnedbrytning och nekroser ses i skelettmuskulatur, hjärta, njurar, lever och centrala nervsystemet. Vid blödningar i främre ögonkammaren kan trypanosomer återfinnas där. Parasiten undviker immunförsvaret genom att variera sina ytstrukturer (antigen), vilket gör det svårt att framställa ett vaccin.

Vid obduktion av kroniska fall ses ofta en förstorad (hypertrofisk), stasad lever och skrumpnad, fibrotisk lymfvävnad. Kadavret är blekt och har ofta ventrala ödem.

Diagnos

Vid symtom som intermittent feber, anemi, viktförlust, ödem och förstorade lymfknutor kan surra misstänkas om hästen finns i eller kommer från ett endemiskt område.

Påvisande av antikroppar mot T. evansi stöder diagnosen. Påvisande av själva parasiten i blod eller vävnad konfirmerar diagnosen.

Differentialdiagnos som kan förekomma i Sverige är ekvin virusarterit. Andra differentialdiagnoser, som inte förekommer normalt i Sverige, är piroplasmos, ekvin infektiös anemi, dourine och afrikansk hästpest.

Vid export av hästar från Sverige kräver mottagarlandet ibland antikroppsundersökning för surra, trots att sjukdomen inte förekommer i landet.

Provtagning

Blod utan tillsats tas för påvisande av antikroppar mot T. evansi (ELISA eller card agglutination test, CATT). På grund av liten efterfrågan för analysen skickar SVA serum till laboratorium utomlands. Det är därför viktigt att vara ute i god tid vid provtagning för export.

Utstryk från EDTA-blod kan vara användbart i feberfasen, eftersom parasiten kan påvisas med hjälp av mikroskop. Det går även att göra utstryk från hudexsudat, lymfknutor eller organ. Känsligheten vid mikroskopi är avhängigt hur mycket parasiter som finns i blod eller vävnad. Koncentrationsmetoder finns beskrivna.

Behandling

I endemiska områden behandlas med medel mot protozoer, som diminazene, suramin och quinapyramine, men biverkningar och resistens förekommer. Medel som används till nötkreatur är ofta för toxiska eller fungerar inte för kameldjur. Preparat med melarsomine, quinapyramine och isometamidium har godkänts för kameldjur.

Isolering

Trypanosomerna överlever mycket kort tid utanför värddjuret. Smitta sker med insekter, men skulle även kunna ske via öppna sår, smittade kanyler eller blodtransfusion. Smittade individer bör därför inte tillåtas ha direktkontakt med andra hästar. I endemiska områden vidtas åtgärder mot vektorerna (som flugor och fladdermöss) och eventuellt mot reservoardjuren.

Stallrengöring och desinfektion

Vid blodspill från smittad häst bör punktdesinfektion göras. Parasiter påverkas dock inte av desinfektionsmedel. Suga upp spillet med efterföljande mekanisk rengöring är det viktigaste.

Profylax (förebyggande behandling)

Inget vaccin finns mot sjukdomen. Aktuella djurslag som kommer från områden där sjukdomen finns bör kontrolleras avseende surra vid införsel till Sverige.

Den viktigaste profylaxen i endemiska områden är att finna sjuka och smittförande djur och att förhindra överföring av smitta mellan djur. Flugorna är som mest smittförande de första minuterna efter att de bitit och sugit blod från ett smittbärande djur. Efter åtta timmar är det inte längre någon risk för överföring. I Central- och Sydamerika ska djur även skyddas mot fladdermöss.

Andra åtgärder är att använda ny kanyl till varje djur och att kontrollera blodprodukter före användning.

Prognos

Förmågan att orsaka sjukdom varierar mellan olika stammar av T. evansi. Nedsatthet av till exempel stress eller andra infektioner kan öka risken att en surrainfektion blir fatal. Dödligheten är högst bland hästdjur, kameler, hund och katt. Övriga djurslag har lägre mortalitet.

Zoonosaspekt

Trypanosoma evansi anses inte vara något hot för människa. Det finns dock ett fall av human trypanosomiasis orsakat av T. evansi beskrivet, i Indien 2005.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig och regleras i Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga djursjukdomar. Den tillhör inte epizootilagens sjukdomar utan tas upp under övrig anmälningsplikt.

Referens

CABI Invasive Species Compendium,US Army Medical Research Institute of Infectious Diseases.

Desquesnes M et al (2013). Trypanosoma evansi and Surra: A Review and Perspectives on Origin, History, Distribution, Taxonomy, Morphology, Hosts, and Pathogenic Effects. Review Article.

Hindawi Publishing Corporation BioMed Research International Volume 2013, Article ID 194176, 22 pages.

Gutiérreza C. et al (2014) Control and eventual eradication of Trypanosoma evansi infection in dromedary camels after an episodic outbreak in mainland Spain: An example in a non-endemic area. Vet. Parasitology 204,153–15.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls